Rickard Olsson har synts i rutan i drygt ett decennium och är aktuell nu igen med SVT:s nya satsning Bubblan. Döskalle & Mästerligt tog sig ett snack med Rickard för att pumpa honom på information om hur man överlever i tv-branschen.
Vilket program som du har medverkat i är du mest stolt över?
–Bullen är ju väldigt roligt att ha gjort. Jag saknar ett sådant program. Idag finns det ett glapp där, först tittar man på Hotell Kantarell, sedan blir det Paradise Hotel.
Vilket skäms du för än idag?
–Jag vet faktiskt inte. Jag är väldigt stolt över Bingolotto. Alla kreddnissar dissar det och tycker att det är töntigt, men det är det viktigaste programmet jag har gjort. Det samlar in pengar som går direkt till idrottsrörelsen så att ensamstående föräldrar har råd att ha kvar sina barn i hockeylagen. Man kan tycka vad man vill om bingo, men det är inte farligare än tacos.
Men erkänn att du tänkte ”vad fan har jag gjort” precis efter att du hade tackat ja till Bingolotto?
–Jo. Medieminnet är så otroligt kort. Man tänker: ”Vänta nu, jag har suttit i Nyhets-morgon under Skandia-affären, Anna Lindh, Systembolaget, Knutby och gjort allt det där… och nu är jag bingoutropare – resten av livet!”
Det finns en tråd på Anna Wahlgrens hemsida där föräldrar är förbannade över att du i Vem vet mest sa att Anna har ”förstört så många barn”. Tydligen har de ringt till SVT:s tittarservice och klagat.
–Ja, och hon har stämt SVT på en kvarts miljon kronor!
Vad säger du till ditt försvar?
–Det var en förstulen kommentar på en och en halv mening i ett frågesports-program. Jag vet inte, 250 000 kronor är en årslön för en kommunanställd så det här måste ha rivit upp otroliga sår. Det var sagt med distans men till fel person.
Har du varit inne på Wahlgrens hemsida och skådat hatet?
–Nej, jag tycker att det är för jobbigt att gå in på sådana här forum för att folk är så elaka. Anonyma näthatare är ryggradslösa i sig.
Apropå det – till och med töntarna på Flashback har svårt att hitta skit på dig. Är du så städad som du verkar?
–En kändisjournalist, jag kommer inte ihåg vem, sa att jag måste ha väldigt lojala vänner… eller att jag inte har några kompisar alls. Det verkar som att de flesta som råkar ut för saker har kompisar som ringer till Se & Hör och säger ”vet du vem han har legat med?”. Jag är i alla fall inte så städad som de program jag gör. Jag tänker inte ”jag kanske inte ska ta den där shoten, för att jag är en känd person och jag kanske blir för full”.
Om du fick anmäla en valfri svensk person, vem skulle det bli och för vad?
–Nu har ju Anna dragit mitt namn i smutsen, så om jag sedan blir friad, kan jag då stämma henne på 250 000? Äh nej, jag jobbar inte så.
Du uttalar dig gärna om ditt kärleksliv i pressen. Men vem tror du läser detta med intresse?
–Haha, inte vet jag. Jag måste… lära mig att vara tyst! Jag håller på att lära mig det den hårda vägen.
Blev du sur för att du inte fick följa med till vinter-OS?
–Nej, sur är väl att ta i. Men eftersom Olssons studio var så uppskattat hade det varit roligt att hålla vid liv. Det saknas ett program som pratar om nyheter och sport på ett sätt som allmänheten gör.
Vad är drömprogramledarjobbet?
–Det! Två, tre kvällar i veckan och ta in personer som vill uttala sig om vad som händer. Lite kvällstidningsstuk. Glad kvällstidning.
Vaddå, typ mysiga soffor och fruktfat?
–Nej, men så som man snackar. ”Den där jäkeln, vad fanken håller han på med?”. Inte Go’ kväll-feeling och inga muffinsbak.
Tänker du fortfarande ”Hitler, Hitler, Hitler” när Tyskland kommer på tal?
–Jag vågar inte göra det längre. Återigen, jag måste jobba på att lära mig att vara tyst.
Har du varit i Tyskland sedan dess?
–Nej, det har jag faktiskt inte varit. Jag får väl vattenkamma mig och sätta på mig en mustasch först… nej, jag har ingenting emot Tyskland eller tyskarna. Men när jag hade sagt det där reste sig ju hela Tyskland som en enda man…
De har den förmågan, ja.
–… ja, och när man googlade stora tunga tyska tidningar stod det om mig! Jag tänkte ”Aaah! Är det jag som har åstadkommit det här?”. Många tycker att Andra världskriget är något vi borde glömma och visst, det kan man tycka, men det är bara 60 år sedan. Titta på journalbilderna – vi kanske inte ska glömma så fort ändå. Sedan ska ju inte ett helt folk behöva bära skulden.
För några dagar sedan twittrade du ”väldigt surrealistiska drömmar inatt som att jag har ätit rolig svamp”. Har du ätit rolig svamp någon gång?
–Jag har faktiskt en erfarenhet av ”rolig” svamp. Jag tog litegrann och sedan hände ingenting och ingenting. Och så tänkte jag ”det här är värdelöst, jag åker hem!”. När jag kom hem började väggarna att röra på sig.
Hur längesedan var det?
–Det här är preskriberat. Det måste ha varit tio år sedan. Det är väl ingen som äter svamp längre? Det var väl mer förut, när de först dykte upp på nätet och någon snubbe på någon fest hade en påse och man tänkte ”vad fan är det där?”
Har du och Fredrik Kempe samma stylist?
–Fy fanken vilken elak fråga! Nu ska jag stämma er på en kvarts miljon! Haha nej, men jag blir så präktig i skjorta och kavaj. Jag har inte det till vardags. Och v-ringat tycker folk blir för mycket hud.
Får du någonsin lust att hånskratta åt någon som svarar fel på en skitlätt fråga i Vem vet mest?
–Att skratta rakt ut ja, men inte hånskratta. De har bara tre sekunder på sig och vi uppmanar dem att chansa eftersom de ofta chansar rätt. Men ibland chansar de fel och ser väldigt dumma ut och då är det väldigt lätt att skratta.
Varför tycker du att det är okej att skratta åt dina egna skämt?
–Mina program är ju inga humorprogram. Så för att det jag säger inte ska missuppfattas lägger jag till ett skratt. Det är mer ett litet verktyg än att jag garvar.
Exakt hur mycket bättre var du och Tilde de Paula än Anders Kraft och Jenny Östergren?
–Oj! Bättre låter jag andra bedöma. Men det handlade om en kemi som är ganska ovanlig i programledarsammanhang. Är man två programledare brukar det bli dubbelt så jobbigt och man blir hälften så tydlig. Men vi gillade varandra på riktigt och då fungerade det bra. Vi kunde skratta och flamsa och prata allvar. Att gå mellan allvar och skratt har många problem med.
Det var roligt när du somnade i Nyhetsmorgon!
–Haha, kommer ni ihåg det?
Hur kan vi glömma?
–Tilde väckte ju inte mig när jag hade somnat under reklampausen och vi var tillbaka i sändning.
Blev du utskälld efteråt?
–Nej, det var lite den jargongen vi hade då som gjorde att folk inte blev upprörda. Värre var det när jag självkörde radio i Sigtuna för första gången och jag råkade sätta igång tre låtar samtidigt och påannonserade fel. Allt gick åt helvete. Och då skrek jag: ”Hooooraaaaa!”. Och micken var på så allt detta sändes ut över den kristna folk-högskolan. Det är inget jag är mallig för idag. Haha, allra minst valet av svordom.
