De programleder Musikhjälpen 2017

Molly Sandén, Kalle Zackari Wahlström och Farah Abadi är årets programledartrio.

Den 11 december börjar Musikhjälpen. Sedan tidigare har det varit klart att årets tema är Barn är inte till salu och att Umeå är värdstad. Nu går Sveriges Radio ut med att Molly Sandén, Kalle Zackari Wahlström och Farah Abadi blir årets programledare.
– Det känns jättespännande, men också lite pirrigt att vara inlåst, säger Farah.
– Jag tycker också det känns kul. Men jag är också rädd. Och har lite ångest. Det känns som ett stort och viktigt åtagande. Jag brukar alltid ångra att jag tar på mig sådana. Men efteråt och under brukar det kännas jättehärligt, säger Kalle.
– Jag håller med föregående talare. Jag tycker det känns läskigt för att det känns som ett sådant himla tungt ämne. Att få fram det och ändå hålla någon slags programledarroll och inte bara bryta ihop känns som en jättekul utmaning, säger Molly.
K: Kul att komma till Umeå också.
M: Ja, det blir roligt.

Det är inte varje dag.
K: Jag är där skitofta. Min fru kommer därifrån.

Hur tycker ni att det känns att ta er an det här tunga ämnet?
F: Det känns självklart som en jätteviktig grej att ta sig an. Samtidigt vet man också att det kommer bli jättesvårt. Just för att vi har det så bra här och det är många andra som har det pissigt.
K: När jag fick höra det tänkte jag ”Åh, nej” bara för att det kändes omöjligt att prata om. Men sedan när vi har snackat om det och jag har satt mig in i det så känns det som det är just därför vi ska prata om det.

Hur gick det till när ni fick uppdraget?
M: Möten och samtal. Vi fick gå igenom ett psykologiskt prov. Nej, jag skoja. 

K: Ja, precis. Fasta i tre dygn.

M: De skickade oss till en ö.

K: Det var nog bara att det ringde en SVT-gubbe.

Hur tror ni att ni kommer klara livet i buren?

M: Det är det jag är minst rädd för. Det ska bara bli roligt, just utmaningen med maten och också med diabetesen. Det är en extra dimension för mig som jag tycker ska bli spännande.
K: Man går bokstavligt talat in i en bubbla. Så är det nästan alltid när man gör tv-program. Man försvinner in i det man gör. Nu är det bara att det är lite längre än vanligt. Men man går in i den där bubblan, sen är man där, sen kommer man ut på andra sidan. Allt som har hänt på vägen var meningen och en del av det. När jag blir arg för att jag inte har fått äta får vi väl göra innehåll på det antar jag.

F: Jag och Molly får komma på en plan.

K: Smuggla in Snickers i armhålorna.

Molly, du tog upp din diabetes. Hur kommer det funka för dig?

M: Det var en av de första frågorna jag fick från produktionen. Hur ska vi lösa det här? Jag har bestigit Kilimanjaro med min diabetes. Så då tänker jag att jag ska klara av det här. Jag kommer inte utsätta mig för livsfara. Det kommer finnas juicer. Så jag kommer ha flytande föda. Man får ju dricka. Det som är farligt som diabetiker är att bli för låg. Det är farligt i stunden.

K: Behöver vi ha koll på något sätt?

M: Ja, men det kommer jag berätta för er sen.

Vad tror ni kommer bli det svåraste?
F: Jag tror det kommer vara berg- och dalbanan i känslor. Det kommer vara väldigt jobbigt och ledsamt ibland. Det kommer också vara otroligt roligt vid andra tillfällen. Det blir nog jobbigt att gå från skratt och glädje till sorg.
K: Precis. Jag var precis på Lesbos och gjorde tv. Det var precis så där. Man är så ledsen i ena stunden att man tänker att man aldrig kommer att bli glad igen och sedan händer det något annat som gör att man börjar skratta jättemycket. Om man bara vet att den där berg- och dalbanan finns och kommer komma kan man förbereda sig på det. Som när man springer lopp, som ni kanske gör ibland. När man springer så är det hur det än känns nu så kommer det kännas annorlunda om en liten stund. Känns det dåligt nu kommer det antagligen kännas lite bättre om en stund. Är man bara förberedd på det kan man kriga igenom den där jobbiga stunden för att sedan komma ut på andra sidan.