Som en drake.Med tanke på Yasuhiro Nagoshis track record kan det förstås tyckas märkligt att han så obrydd lämnat de inkapslade aporna i
Super Monkey Ball för att göra en gripande trilogi och samtidsskildring (med obligatoriskt sidospår till feodala Japan) av yakuzan. Det tyder på en beundransvärd kreativ rastlöshet som få andra producenter besitter, eller i varje fall vågar ge uttryck för -- utom möjligen Atsushi Inaba, som nyligen bytte Okamis flytande akvareller mot hårt
Sin City-bläck i kommande
Mad World.
Hursomhelst, precis som originalet är
Yakuza 2 en kompetent mix av brawler och gangsterdram med tänkvärda stänk av politiska undertoner. Och som japanofil går det förstås inte att värja sig mot förföriskt återskapade platser såväl som en och annan kulturell tvivelaktighet. Dessutom bekräftar Nagoshi genom sin uppföljare vad många redan hade på känn i originalet -- att spelmakarna nu fått sin Kinji Fukasaku.
