Militant fanatism i urgullig kostym och med fond av rytm-rts är vi inte direkt bortskämda med. Men nu har det alltså skett igen. De krigiska små huvudfotingarna är tillbaka med ett nytt inlägg i den lagom kreddiga genren storbolagsindie.
Det var ganska precis ett år sedan jag intervjuade upphovsmannen Hiroyuki Kotani, och frågade om han trodde att Patapon skulle få chansen att yngla av sig. Som svar skrattade han och log lite pilemariskt (japaner gör ofta så). Och så här i efterhand känns frågan förstås överspelad. Produktionen var väl, så att säga, förmodligen redan i full gång. Men just då kändes den angelägen. Inte minst då originalet med sina snudd på provokativt trallvänliga beats gav ett fungerande japanskt perspektiv på en genre som stagnerat. Uppföljaren gör här egentligen rätt lite för att förnya, men är samtidigt sammanställt med nu van hand och kan mycket väl ses som bättre.
