Metroid Prime 3: Corruption

Det har hänt en del sedan oförskämt begåvade Retro Studios första kärleksbrev till Metroid, men mest intressant är faktiskt vad som inte har hänt.Det har hänt en del sedan oförskämt begåvade Retro Studios första kärleksbrev till Metroid, men mest intressant är faktiskt vad som inte har hänt. Den intergalaktiska prisjägaren Samus Aran har framgångarna till trots aldrig suttit i en go-kart, spelat golf eller lekt doktor. Därför är hennes integritet fortfarande, i kontrast till varenda Nintendo-maskot, nästan orubblig. Kanske är det av respekt för seriens framlidne skapare Gunpei Yokoi, men förmodligen har det att göra med att ingen hittat någon vettig kontext för Samus annat än som flipperkula i Metroid Prime Pinball.
När nu den avslutande delen av Prime-trilogin om Samus kamp mot sitt mörka jag anlänt har serien också tagit en oväntad vändning. För under den inledande timmen lider Corruption av ett opassande Halo-komplex. Riktigt Metroid blir det först i den ödsliga planten Bryyos ruiner men därefter går allt åt helvete. Nivådesignen blir slätstruken, hela spelet förvandlas till ett enda långt backtracking-parti och det är riktigt glest mellan topparna (som steampunk-inspirerade Sky Town och rymdskeppet Valhalla).
Corruption kommer att bli ihågkommet för sin habila spelkontroll, men också som det första Metroid-spel där variationen mellan vapnen var icke-existerande och det mest imponerande spelmomentet var att dra i en jävla spak.