Det här är inte Final Fantasy. För mig är Final Fantasy storslagna äventyr med tonårshjältar, en gnutta kärlek, en magiker, en äldre mentor och mångbottnade antagonister. Det enda som finns kvar i Final Fantasy: Crystal Chronicles är fragment av detta. Man har sparat de gulliga små mogglarna (vita varelser med en röd antenn) och de gula strutsliknande fåglarna chocobos. Därmed inte sagt att Crystal Chronicles är ett dåligt spel. Det påminner till stilen om upplägget i klassikern Secret of Mana. Man skapar sina egna karaktärer och ger sig ut på äventyr efter några livsviktiga kristalldroppar, som behövs för att byn inte ska försvinna. Resan går till ett repetitivt antal monsterfyllda grottor med en elak boss i slutet. Istället för rondbaserade strider slåss man för fulla muggar ungefär som i ett actionspel. Framförallt är det kul med möjligheten att spela flera spelare samtidigt. Man gynnas av att kombinera attacker och hjälpa varandra i stridens hetta. Kopplar man in sin Game Boy Advance kan man få upp extra info på GBA-skärmen, som till exempel kartor eller fakta om monsters svaga punkter. Men alla dessa faktorer väger inte upp faktumet att spelet saknar den djupa story och det episka drama som karakteriserar ett Final Fantasy-spel. Det här är helt enkelt ett schyst äventyr, varken mer eller mindre. Spela det i goda vänners sällskap och spara de ensamma kvällarna till Final Fantasy X-2.
Plattform:
Stad:
