Mando Diao

Patrik Forshage 22:41 3 Oct 2002
England söker desperat efter någon som kan utmana The Hives, och den här veckan är The Datsuns från Cambridge på Nya Zealand det stora vita hoppet. Christian, Matt, Phil och Dolf, alla med efternamnet Datsun, har med sina Londonspelningar väckt uppmärksamhet av White Stripes-proportioner, och det ryktas om att skivbolaget fick bjuda väääldigt högt för att vinna deras signaturer. De tvekar inte att sno från alla de garagerockikoner du kan rabbla lika bra som jag. Till dem adderar The Datsuns influenser från sin egen världsdel och lite gammal hårdrock. [I]I Fink for the Man[/I] skriker Dolf De Datsun i värre falsett än självaste Axl Rose, och det hörs täta ekon av The New Christs och Bon Scotts AC/DC. När The Datsuns prövar utan bas i första halvan av [I]Harmonic Generator[/I] är det uppenbart varför White Stripes riktade strålkastaren mot bandet genom att välja dem som förband i Nya Zealand för drygt ett år sedan. Visserligen saknar The Datsuns White Stripes fyllighet, men det kompenserar de med en rejäl dos Voidods-skrammel, och det är ju aldrig fel. Här och där hälsar några av bandets kompisar på, som halva Von Bondies i [I]In Love[/I], medan drömgästen Jon Lord inte gick att få tag på. Men bakom The Datsuns smyger en annan utmanare upp. Med en EP, en singel och sommarens Kalas-segertåg har Mando Diao redan visat att Howlin' Pelle Almqvist inte är den enda kaxiga svensken med rock nog att backa upp sina stora ord. På sin fullängdsdebut har Borlängebandet via The Strokes - hör bara fraseringen och röstfiltret i [I]P.U.S.A.[/I] - grävt ner sig i engelsk 60-talsrock som Pretty Things, Kinks och tidiga Beatles. Den entusiasm som Mando Diao visar medan de jublar fram [I]Motown Blood[/I] och [I]The Band[/I] gör dock att det är lätt att överse även med de mest uppenbara stölderna. Dessutom verkar de mogna snabbt, och med mer stillsamma men lika hitvänliga [I]Mr Moon[/I] och [I]To China With Love[/I] har Mando Diao klivit fram åtminstone några år i den brittiska pophistorien. Kommer den stora internationella striden om garagerocktronen att stå mellan två svenska band? Om Mando Diao orkar hålla tempot uppe är det inte alls omöjligt.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

The Next Step

Jag har aldrig gjort något hiphop-relaterat i LosAngeles. Även om jag försökte med att börja på något av de få ställen jagkänner till, vet jag att det är hopplöst att på egen hand ta sig vidare ochhitta något riktigt häftigt. Samma sak gäller för Los Angeles inföddahiphoppare, i synnerhet de som saknar bil. Då är det in

To the Center

Det är såna här plattor som påminner om insikten att manalltid kommer att vara en styvnackad älskare av stenhård rock. Upprymdhetenoch glädjen när man inser att ännu ett band hittat alla nycklarna som krävsför att kunna spela in en stenhård rockplatta är helt grym. Att Nebulasuttit på känslan för hur man skriver coola h

Only God Can Judge Me

Master P är den amerikanska drömmen personifierad.Uppväxt med sina farföräldrar i New Orleans under sedvanligt sunkigaförhållanden jobbade han sig sakta men säkert uppåt här i världen.1990startade han sitt skivbolag No Limit Records och i dag äger han, utöverskivbolaget, No Limit Clothing, No Limit Films, No Limit Toys och AdvantageTravels. Han producerar och regisserar sina egna filmer, är dessut

Chant Down Babylon

Det finns någonting läskigt över att spela in låtar medredan döda artister. När den svenska rapparen Deetah släppte sin debutskivapratades det mycket om att hon tidigare rappat med Tupac och NotoriousB.I.G. Det nämndes aldrig att det skett efter att båda artisterna mördats påöppen gata. I USA ordnar man hela turnéer där

Lay-tee-gruh

Tredje låten. En ensam gitarr och Kathleen Hanna sompratar med en snäll och naiv röst: "We've talked about it in letters andwe've talked about it on the phone, but how you really feel about it, Idon't really know." Ett snabbt trummaskinsbeat, distade gitarrer och Hanna,som skrikande frågar sig: "What's Yr Take on Ca

Hagnesta Hill

Precis som det finns konjunkturkurvor i finansvärldenfinns det även liknande prognoser i popvärlden. Kurvan i fallet Kent, eftertre album med allt större och större pretentioner, förutspådde attuppföljaren till [I]Isola[/I] borde bli ett superambitiöst verk av dignitetenrockopera. Det skulle kunna bli ett mästerverk à l