Att Erik Lundin har raptalang har framgått tidigare. Men den substantiella tyngd som språkbytet medför är påtaglig.
Referenserna kommer närmare, ämnena bränner djupare. Lika intelligent som avslappnat slangrikt rappar han om uppväxt, tillhörighet och identitet. Texterna är välskrivna och produktionen skarp. Det är så kompakt och intensivt att man knappt hinner andas ut mellan de eleganta ordlekarna.
Det är uppenbart att Lundin behärskar rapkonstens grunder bättre än kanske någon annan svensk just nu. Till nästa gång får han gärna släppa ytterligare på de kreativa tyglarna.