I Bistros ställe kom Volym. Här serveras mat, och vi har ätit den. Den står sig i konkurrensen, lägger sig i mellanskiktet, saknar absolut värde, men smeker smaklökar likt jag smeker blonda kvinnor i mina drömmar. Vinet här fungerar - det gör dig glad, full, och gör det där tricket med din dejt. Du pratar dig fram till hennes gillande över en kötträtt med för mycket potatis (är vi i Ryssland eller? Hallå!). Servitörerna glömmer besticken en gång. En annan serverar de hoummos till svenskt bröd och säger "det här är hoummos", och jag smakar men instämmer inte. Det här är inte hoummos. Men salladen jag tar till förrätt är förbannat lyckad. Vinegrette är världens melodi. Bistro var för hårdrockare, och Gud vilka äckliga toaletter de hade. Här är pappersautomaten automatisk. Vi lever i bekvämlighetens tidsålder. Vi viftar till servitören och ropar "vi ska gå ut och röka, så vänta med efterrätten!" och när vi kommer tillbaka från cigaretten står den där. Efterrätten. I den ligger salvia i en soppa som ser ut som Borjst (är vi i Ryssland eller! Vafan!), men som är något med persikor, och smakar sötare än vad som stod i mitt huvud när jag läste menyn. Jag är ändå nöjd, och ler lite. Volym har en fin uteservering där vi tar ett par drinkar och känner oss kontinentala. Jag känner mig nöjd, bekvämt belåten. Mellan det vi ville ha och det vi fick, där någonstans ligger Volym. Volym är en dag till vid Möllan, en lunch till, ett förtjänat skratt, cigaretterna och relativ, svensk lagom glädje. Men visst saknar vi de bestämda damerna bakom disken på Bistro.Stad:
Lokal:
