Utsökt

Inklämd mellan Kungsholmsinstitutioner som Lokal (till höger) och Spisa Hos Helena (till vänster) ligger Restaurang Utsökt, som fram till i höstas lystrade till namnet Carls Bar. Trots att det sannolikt är köket och inte baren som står för huvuddelen av försörjningen så var det förra namnet betydligt mer rättvisande. Det är med just amerikanska hål-i-väggen-barer i åtanke som arkitekten har lämnat de vita väggarna tomma, placerat bardisken i strålkastarljuset och låtit borden i restaurangdelen vara precis så spartanska och hoptryckta att det behövs en del alkohol i kroppen för att vilja sitta i genom tre rätter i de obekväma caféstolarna. Ytan är också maximalt utnyttjad med loft längs restaurangens två långsidor - vilket lika lätt gör det mysigt som klaustrofobiskt. Tyvärr så är det inte bara inredningen som rimmar illa med namnbytet. Vid en första anblick ser menyn riktigt lovande ut. För mellanklasspriser - förrätter för kring hundralappen och varmrätter kring tvåhundra - bjuds det på anrättningar med starkt säsongsbetonade ingredienser, så här års: betor, sparris, sallader och strömming. Och i kombination men den inbjudande uteserveringen, undangömd på en bakgård ombonad av ett par väldigt gröna fingrar, så får du så mycket sommar för pengarna som över huvud taget kan uppbådas mitt på Scheelegatan. Bland förrätterna får caesarsalladen med beröm godkänt för överraskande bra dressingrecept - komplett med ansjovis - och rikligt med kyckling och krutonger. Trots sina blygsamma 85 kronor lämnar den nästan ingen plats för varmrätt. Strömmingen på vikaknäcke (72 kronor) är mindre men rymmer även den en god överraskning i form av en sötsyrlig dressing som bryter av bra mot fisken och tillhörande äggsallad. Gemensamt för de bägge rätterna är dessvärre också att de serveras på krångligast tänkbara sätt. Knäckebrödet kommer med kniv och gaffel och salladen som man vill blanda svämmar nästan över i sin branta skål. En smakmässigt betydligt mindre lyckad förrätt är dock rödbetssoppan som i en förbjuden cerise nyans varken smakar eller ser något vidare ut. Till och med det naturellt oljestekta brödet som serveras till lyckas ta överhanden. På varmrättsfronten fortsätter det ojämnt. Vi blir inte tillfrågade om hur vi vill ha varken entrecoten eller tonfisken och bägge kommer in efter en påtagligt utdragen tid på spisen. Entrecoten kommer i sällskap av potatispuckar och påminner mer om en stadig "kött och potatis" på lunchrestaurangen än något du vill betala 195 kronor för. Hos tonfisken som hunnit bli för torr är det de delikata gulbetorna som utgör den smala lyckan. (185 kr). Det vegetariska alternativet är ett baklava-knyte fyllt med fetaost och serveras på en friterad riskaka. Rimliga 162 kr och gott men lika mättande som det låter. Hos desserterna finns restaurangens egna petit-four som sammanfattar hela menyn. En vit fylld choklad - anspråkslös och inledande god men onödigt mättande och utan någon vidare fingertoppskänsla. På plussidan ryms dock - tillsammans med caesarsalladen och uteserveringen - även personalen. Avslappnad, hjälpsam och flexibel gör de det fullt möjligt att du känner dig som en stammis redan vid andra besöket. Men för ett sådant så krävs att kocken lyckas bibehålla den lyhördhet han bevisligen hade när han tillredde förrätterna. Öppet: mån-ons 17.00-23.00, tor 17.00-24.00, fre-lör 17.00-01.00, sön 12.00-16.00.