Vid vad som måste kallas Folkets Parks verkliga A-läge har Moriskans Bistro haft öppet sedan sommaren drog sina första andetag. Läget är ofta viktigare än maten på en uteservering och, tycka vad man vill, Moriskans utsikt beskrivs bäst som ett avsnitt Allsång på Skansen regisserat av Romain Gavras.
Nästan lika crossover är menyn där säsongens skånska skörd friskt blandas med smaker hämtade från länderna kring Medelhavet.
Publiken är mestadels sprungen ur den kulturella klassen, något jag märker både på teaterkavajerna som är där och tar en öl och på mängden vin som pimplas på uteserveringen. En gissning är att de lockats dit av det perfekta läget och teaterscenen som huserar i byggnaden, snarare än att kvällens öl är Sort guld.
Till förrätt serveras grillad och marinerad gul squash och paprika med en trivsamt kryddig sås och Baba Ganoush. Upplägget är utomordentligt men rättens juvel, den hemrörda baban, är smaklös.
Vi dricker ett prisvärt libanesiskt vin med skogsbärstoner och smakar på huvudrätten, en blandtallrik med en ambitiös mängd komponenter. Läckrast är gulbetorna som verkligen smälter i munnen samt de frästa, gula kantarellerna. Puylinssalladen och en syrlig, neongrön böncreme är inte dumma de heller. Det är goda smaker men inte så att man ligger ner i smakkurvorna. Det är helt enkelt för lite Marrakech i den marockanska potatisen och för lite mylla i de skånska primörerna.
Till efterrätt beställer vi persikokompott med mandlar och jordgubbar, och ett glas äppelsprit bredvid. Kompotten är riktigt söt och god, kvällens fullpoängare trots att köket glömde de utlovade mandlarna. Slipar Moriskan till detaljerna och visar lite mer djärvhet är vi inte sena att återvända för en öl och lite smårätter på uteserveringen.
Just det, en detalj de med fördel kan slipa till redan ikväll: Bryan Adams är visserligen vegan men det är alltid oförlåtligt att tvingas genomlida hens Best of…, inte bara en utan två gånger när man gått ut för att käka.
