En klyscha som är mer sliten än alla andra är den som handlar om att svenskt kinakrubb är världens sämsta. För är det något som alla vet, så är det det där om att friterade räkor med sötsur sås egentligen är en lokal bastardisering av ett lands tusenåriga mattradition. Och att om man bara testar riktig kinesmat så kommer man aldrig någonsin att sätta sin fot på en svensk kinakrog igen. Men det finns egentligen ingen direkt anledning att lyssna på sånt där tröttsamt tjat. Framförallt inte om man är kapabel att byta sida i en meny. Att kliva in på Ming är lite som att äntra en asiatisk science fiction-film. Ett par glasdörrar glider ljudlöst isär, en gigantisk filmduk hänger ovanför take away-disken och färgar hela rummet med blått ljus. Men kommer man bara förbi entrén väntar en minutiöst noggrant inredd matsal, med imponerande detaljer var man än råkar landa med blicken. Ming är, bortsett från sin storslagna lokal, ganska mycket som de flesta andra kinarestauranger i Göteborg. Här serverar man fyra små rätter och shoppingluncher precis som förväntat. Ställets gäster är till stor del familjer med vrålhungriga pubertetssöner som slukar en gigantisk portion friterat fläsk på två minuter och sedan ser sig om efter mer. Det obligatoriska akvariet står i ett hörn och de friterade bananerna är alla barns bästa vänner. Vi ser aldrig röken av några ätpinnar och ur högtalarna strömmar diskret kinesisk hissmusik. Men det finns en annan sida av Ming, bland det finstilta, där man kan hitta flera undanskuffade pärlor. Suveräna dumplings, ett imponerande urval av olika geografiska områdens kök, och oändligt många varianter på soppor. Flera av rätterna skulle kunna få alla tröttsamma sanningar om svensk currysås att fastna i halsen. En sak har Ming dock gemensamt med vilket Kina-hak som helst: portionerna är kolossala och kostar nästan ingenting.Stad:
Lokal:
