Ivy Grill

Carl Reinholdtzon Belfrage 15:07 1 Oct 2004
Det var länge sedan vi var på Ivy Grill. Varför? Ingen aning faktiskt. Men det har inte blivit det naturliga vattenhål som ägarna väntade sig, eller i alla fall hoppades på då de tog över Chez Amis lokaler för ett par år sedan. Men visst har sommarölen varit trevlig på den luftiga uteserveringen och vi har knappast varit själva. Sommaren på Ivy var svettig av många olika anledningar. Men det har alltid varit maten som lockat särskilt på Ivy Grill. När Karl Ljung lämnade Stockholm och tillsammans med Philip Lundahl, Fredrik Hartman och Ola Ahlgren öppnade restaurangen i hjärtat av Vasastan var det en klar signal på att maten skulle bli förstklassig. Och vid de tillfällen vi promenerar in på Ivy blir vi aldrig besvikna. Råvarorna är alltid högklassiga. Oxfilé, kyckling, lax- och lammytterfilé och entrecote förvandlas här till hedersgäster på en amerikansk bakgård med Gud som värd iförd stora grillvantar. Matsedeln och utförandet står i stark kontrast till interiören som är väldigt maffig och bufflig med stora stolar och ekbrädor och kajaker. Men maten är enkel. Stora fina köttbitar med olika såser som béarnaise, teriyaki, bbq, aioli eller guacamole. Den subtila finessen kanske saknas men vi föredrar nog att fettsuga oss en gång i veckan framför japanskt sushitrams. Till köttet äter vi ris, cous-cous, mandelpotatis eller mängder av roliga grönsaker. Beställ in Rotselleri med rostad kalvbräss och tyck livet är toppen. Vinutbudet är också väldigt amerikansk med Mondavi och hans andra polare från Kalifornien i spetsen. Det finns en hel del efterrätter som ser fina ut i teorin, men vi har aldrig riktigt orkat beställa efter våra duster med de välgrillade köttbitarna. Men en dag när vi blir riktigt tjocka och har egna företag, då ryker den skånska äppelkakan direkt.
Stad: 
Lokal: 

Fler recensioner

Krogrecension: Poppy

Öppningen är fortfarande så pass ny att inte ens serveringstillståndet är på plats i samband med att vi besöker krogen för första gången.

Krogrecension: Gurras

I samma ögonblick som vi stoppar in foten på Postgatan 16 möter huvudpersonen själv upp med ett fast handslag och ett smittande leende på läpparna.