Hemma Hos är en opretentiös krog mitt i Haga, uppseendeväckande som en B-sida på en Britney Spears-singel. En egenskap som tilltalar ett brett människosläkte. Hemma Hos modesta framtoning fungerar nämligen som en osedvanligt eklektisk kundpolicy - runt de små träborden hittas alltifrån ensamma kvinnor med rödvin och Marlboro Lights-paket som enda sällskap, storväxta väktartyper med tre små rätter runt halsen och nyutexaminerade läkarstudenter som diskuterar bäcken och hur man färgar hår. Alla ser ut att stortrivas. Får vi gissa handlar det om stamkunder som vet exakt hur gammal servitrisens dotter är och gärna hälsar till kocken innan de går hem till sina närliggande bostäder.
Problemet är att alla har blivit så hemmablinda att ingen märkt att fisksoppan blivit tråkig och de smörslungade potatisarna lite torrare än vad som är okej. Delar av menyn har tappat sin livsglädje. I vissa fall somnat. Det var roligare förr då den vilt- och husmanskost-dominerade menyn höll fin klass rakt igenom.
Priserna är dock fortfarande relativt låga och servicen varm och vänlig. Men det stoppar inte den besvikelsen som drabbar oss när maten kommit in. Roligt är dock att man numera kan beställa in en halv champagne för en billig summa. Perfekt om man är två och en hel flaska känns överdrivet.
Men slutet kan inte bli gott för en restaurang som serverar ironisk potatis och fisk som bara smakar... fisk. Då är köttsidan bättre. Mört, saftigt och välbehandlat.
Men till sist beställer vi in ytterligare en champagne. Bara för att bli mätta. Ungefär som om vi firade nyår hemma hos någon snål joker med väldigt små kanapéer.