Marianne Jean-Baptiste

Den första gången jag såg Hemligheter och lögner grät jag. Inte för att det i första hand är en sorglig film, utan för att vissa situationer är så laddade av motstridiga och blottlagda känslor, saknad och längtan, försök att gömma sig och samtidigt vilja vara delaktig, tillhöra en familj. Det vill vi alla. Vara med, var