Wikströms första Ferlin-album tillhör det bästa han gjort: en genomtänkt, genomarbetad kärleksaffär med kvalitet i minsta detalj. Det här, däremot, känns som ett hafsverk i jämförelse, med stelbenta arrangemang och förvånansvärt själlös sång. Det som är tänkt att bli blues och folkviseton i ljuv förening blir alldeles för ofta lunkande skval - och när han bredbent vaggar sig genom På Arendorffs ti
