Bloggens sämre hälft, Anton, ringde mig imorse:
Anton: Du jag tror jag tar en karensdag från bloggen idag. Går och lägger mig direkt efter jobbet. Det är mycket nu, du vet.
Jag: Självklart. Känn ingen stress över bloggen nu för fan. Du har ju ett jobb att sköta och jag förstår att du inte hinner komma på en massa fyndiga inlägg hela tiden.
Anton: Säkert? Du vet att jag har det väldigt stress…
Jag: Absolut. Vila upp dig du. Det är väl inte hela världen att du tar en bloggledig dag, liksom.
Anton: Cool. Ska vi höras runt middagstid?
Jag: Definitivt. Jag ringer dig. Ta hand om dig nu.
Anton: Ok, tack! Skönt att du hajar! Puss
Jag: Hej med dig.
-Klick-
Samtidigt hör jag från andra håll att Anton ”inte levererar” och att han "måste väck”. Det kanske är så, tänker jag. Anton lägger ju lite pliktskyldigt upp något jävla skitklipp från Youtube runt middagstid, skriver en rad och passar över micken till mig. Liquido's "Narcotic" här senast. Bra gjort, Anton! Strålande inlägg! Nyskapande. Provokativt. Vågat.
Jag har nu raderat Antons inloggningsuppgifter till den här bloggen. Det bästa är att han fortfarande kommer kunna skriva inlägg och tro att allt är som vanligt, när han i själva verket inte kommer att synas här mer. Han liksom placebo-bloggar! Ha! Så det löser sig självt, så att säga. Alla glada.
Nu glömmer vi den här Anton-historien en gång för alla. Nu blickar vi framåt. Vi kommer ha mycket roligt tillsammans, ni och jag. Här får ni en farväl-spellista eftersom Anton ändå förtjänar ett värdigt avslut.
/ Peter
____________________________________
Här tar man sig friheter ser jag! Vad i hela fridens namn är det som pågår Peter?! Det tog mig inte mindre än 4 timmar att logga in på bloggen. Inte nog med det. Jag blev tvungen att spendera månadens sista stålar på någon jävla snorunge till hacker som jag lockade till mig utanför Laser Dome. Han var inte lätt att få tag i heller. Jag var tvungen att knyta fast ett flak Joltcola under en kartong vars ena sida hölls uppe av en pinne fäst i snöre (Macgyver). Vad fanns i andra änden av snöret, undrar du? JAG! I 3 TIMMAR OCH 55 MINUTER! JAG HAR FÅTT URINVÄGSINFEKTION PETER!
Någonstans innerst inne så vet jag att du skämtar, det är bara det att du inte vet var gränsen går eftersom du inte har några känslor/vänner. Men det gör inte mindre ont för det. Det är som att försöka vara vän med John Ausonius. Jag känner mig sviken, sårad och förbannad. Framförallt så känner jag mig dumpad. Jag gjorde den här spellistan för att hantera smärtan. Oj, just det, du hade tänkt lägga upp den spellistan imorgon? Hoppsan. Hur känns det att bli dragen vid näsan fittnylle?
Som du kanske förstår, kära läsare, så talar jag och Peter, åsnan, inte längre med varandra. Jag ser från och med nu detta som min blogg och inget annat. Vi får väl se hur lång tid det tar för Peter att logga in på bloggen nästa gång han försöker. Jag lovade snorungshackern att han fick behålla eventuella pengar han hittade på Peters bankkonto om han lyckades spärra honom från Nöjesguidens hemsida. Imorgon pryds headern endast av min muskulösa och håriga torso.
Nu ska jag sova. Jag har trots allt som Peter, åsnan, försökte poängtera även ett jobb att sköta. Jag önskar er, kära läsare, en god natts sömn. Peter: Ät skit och dö! Kommer du ihåg den då?
/ Anton