Ja, hörrni. Det här var tråkigt. Minst sagt. Jag förstår om några av er undrar varför Anton inte längre är önskvärd på den här bloggen. Det undrar vi också. Jag kan tyvärr inte ge er någon vettig förklaring.
Jag har ju sen dag ett på den här bloggen spytt ut min galla över Anton och hans bloggande. Självklart ligger det ingen sanning i det. Förutom hans vidriga 30 Day Song Challenge, då. JÄVLAR vad dålig han var där! Haha! Dårskap. Hur tjatig kan en människa vara?! Och den här jävla Sam Cooke! Har Anton någonsin skrivit ETT ENDA INLÄGG utan att nämna Sam Cooke?
Nåväl.
Jag har blivit tillfrågad om att fortsätta blogga här. Ensam. Nej, hörrni. Helvetes Jävla Skit var ju min och Antons bäbis. Och nu är den död. För hur skulle det kännas att fortsätta själv? Skulle första rubriken heta ”ÄNTLIGEN”? Inte ens jag – en cynisk jävla attention whore med förmodad borderline – skulle känna att det var rätt.
Jag skulle ju kunna låta Anton spökblogga. Han skulle bara kunna avsluta sina blogginlägg med ”/ Peter”. Det skulle ju vara roligt.
Eller så skulle jag ständigt kunna skriva om honom. Varje inlägg skulle avslutas med en liten uppdatering om vad Anton gör. Jag skulle kunna lägga upp bilder på Anton i varje inlägg. ”Idag har jag hängt med Anton. Det här är en bild på Anton när han sitter i soffan och tittar på teve”. ”Det här roliga sa Anton idag.”Hej bloggen! Här sitter jag och Anton och bloggar, eller Anton bloggar ju förstås inte – för det får han inte - han sitter mest här bredvid och tipsar mig om vad jag ska blogga om”.
…
Jag är djupt tacksam över att jag har fått möjligheten att blogga här på Nöjesguiden och nå ut till alla er med min egen skit. Ni läsare har varit underbara och det har betytt otroligt mycket för oss att ni har hängt med.
Vill ni av någon outgrundlig jävla anledning kontakta mig så nås jag på p_morath@hotmail.com
/ Peter Morath
(Ja, jag heter så i efternamn. Morath. Uttalas typ som "tomat" fast med ett M och R. När människor frågar om mitt efternamn och jag svarar att "det är rysk adel" så blir det genast finsk stämning. Men skit i det nu. Inte relevant. Tack för den här tiden. Puss och kram.)
