Som ni kanske minns så fullkomligt hatar Peter mina 30 Day Song Challenge-inlägg. Alltså han HATAR dem. Men det finns en sak han hatar mer (förutom våren, andra människor och sig själv) - den här kepsen (OK, jag hade kunnat välja en bättre bild). Det är en svart New Era-keps, ni vet en sån som kidsen har, och poängen är att Peter hatar den. Han tycker att jag ser barnslig, larvig, och rent ut sagt idiotisk ut. Jag bestämde mig efter 30 Day Song Challenge-debaclet för att ha den på mig dygnet runt för att kanske äntligen ge honom den där sista knuffen ut för stupet, för att hans maniska tvångsbeteende äntligen ska utvecklas till en fullfjädrad neuros så att jag kan ha blogg för mig själv (ungefär som nu det vill säga).
Det är inte långt borta nu. När vi hängde i helgen och kepsen var på så fick han plötsligt något tomt i blicken och måttade drömskt mot mitt huvud med händerna fixerade som om han höll i sin älskade Excenterslipmaskin från Black & Decker. Slip, slip så är den borta, viskade han nästan ljudlöst och log finurligt. Jag får kalla kårar bara jag tänker på det. Det är nära nu. Fortsättning följer...
/ Anton
