Den tog mig till slut. Jag blev för kaxig. Typisk hybris. "Jag kommer inte ihåg senast jag var sjuk", "Jag har inte varit förkyld på hela vintern", "Jag är odödlig, mitt blod består till hälften av alsolsprit, min hjärna är gjord i guld och jag har ett riktigt lejonhjärta, inte som den där fjollan skorpan som bara har det som efternamn - dyrka mig och frukta mig i all min oförstörbara glans!" Jag behövde bara tänka tanken att blogga om det oövervinnerliga fort som är mitt immunförsvar så kom den. Jag tog det ett steg för långt och det kunde bara sluta på ett sätt - förkylning.
Efter två dagars intensivt festande och för lite sömn kan jag bara dystert hålla med Roger Murtaugh - I'm too old for this shit. Och nu står jag här med den sjuke mannens överlevnadskit och skakar misstroget på huvudet.
- Proviva Blåbär - antioxidanter, tror jag, säkert bra. Hjälper ju annars mot min uppsvällda tantmage
- Vaniljté med honung och låglaktosmjölk - bra för den ömmande halsen (och låglaktosmjölk för min uppsvällda tantmage)
- C-vitaminbrus - har hört att man ska äta ett kilo C-vitamin i timmen för att bota förkylning
- En hel vitlöksklyfta - sväljs hel, kvävningsrisken får man ta, det här handlar om överlevnad
- Köttbullar - ja, jag är hungrig
Ja. Jag vet. Det kommer inte hjälpa ett skit. Men jag är min egen lyckas smed. En doer. En händig karl med uppsvälld tantmage som tar saker och ting i egna händer. Förhoppningsvis så kvävs jag snabbt och smärtfritt av vitlöksklyftan. Nåväl. Vi ses imorgon. Kanske.
/ Anton
