Nu har jag svarat på frågor om skrivkramp till en uppsats vid JMK. Jag får alltid lite rys när jag ska svara på sådana saker. Varenda enkät i småskolan gjorde mig nipprig, det kändes liksom som att jag spelade roll. Vad jag gjorde och kände var viktigt. Att det sen oftast handlade om motion var en annan femma. Kanske är det för att egot i mig får en sån boost, någon vill veta vad jag tycker, tänker och gör. Därför svarade jag på frågor i Faktum i fredags, och därför tar jag mig tid att prata om konstiga annonser i GT när någon marknadsundersökare frågar mig när jag går genom Nordstan.
Det kanske är dags att börja säga nej, eller så är det inte det. Jag vill åka till Indien. Det tänker jag på idag, mitt i Göteborgsregnet. Hur kunde jag glömma att det regnar så mycket? Hur kunde jag ha glömt att stövlar är det enda rätta, att ett regnställ är värt investeringen och allt sånt. Det finns inga torra höstar i Göteborg, kanske är det därför alla Göteborgare går i Converse trots att det är totalt opraktiskt, tråkigt att erkänna sig besegrad, eller liknande.
