SENASTE KLUBBKRÖNIKAN: VAD TUSAN ÄR FOMO?

Emerentia 10:00 15 Oct 2011

FOMO, visst, det var en klubb i Stockholm, som jag mer än gärna missade, trots att det är just det FOMO handlar om, Fear Of Missing Out.  Det handlar om fruktan att missa något, för att du då missar något historiskt. Rädslan att inte ha varit med om det alla pratar om dagen efter. Rädslan att ha missat något som alla andra inte missat. Det som alla andra beskriver som helgens fetaste, roligaste, galnaste fest. 

Festerna du missat blir bättre och bättre. Du missade inte bara hur din kompis klädde av sig naken, hoppade i en pool fylld av skumbad, du missade också hur han hoppade på en studsmatta iklädd Ebbots kaftan som han förlorat i en pokeromgång, en pokeromgång som inte bara innehöll inslag av klädpoker utan också handlade om pengar, någon vann så mycket att hon kunde bjuda alla som var kvar på en Fernet. För att inte tala om spelningarna du missat, de som alltid gästas av din favoritartist. Någon får för sig att spela extranumren endast iförd bandana och sen efterfesterna. Efterfesterna där någon hånglar med han som just släppt en skiva, hur någon klättrar upp i en lyktstolpe och vägrar gå hem. Eller hur någon somnar i en pizza de just beställt och sen viker ihop den, och tar med sig den för att äta den till frukost dagen efter, trots att det tidsenligt mer är middag. De festerna som gästades av de, eller den, du ville träffa. Han som du vill gå hem med. Hon som du spanat på så länge. Någon köpte hela lagret på 7ans och sen gick hem och hade hamburgerparty värre än 4e juli. DJ:n som står på DJbåset, halsar vin, hånglar med någon annan utekändis och sen går vidare till Orgia för att skälla ut någon eller hur de som spelar klär av sig nakna, klär av varandra och är för fulla för att förstå att de flesta skrattar åt dem och inte med dem längre.

FOMOn gör att klubbarna har besökare. FOMOn gör att efterfesterna existerar.  Och FOMOn gör att vissa aldrig drar sig ur klubbsvängen, att de, oavsett hur mycket de gjort innan, och oavsett vilket varierande resultat det gett, fortsätter, och fortsätter och fortsätter. För inte tycker jag att det är roligt att gå ut varje gång, och när det ropas om efterfest när Orgia precis stängt, då är det inte tanken på hur roligt det kan bli som skuggar mitt sinne, nej, det är tanken om vad jag kan missa. 

FOMO är det som gör att jag går ut, att jag iakttar, att jag umgås med mina vänner, att jag väljer att gå vidare istället för att gå hem, att jag inte tänker på morgondagen när jag borde. FOMOn får mig att tänka att en timme till, det kan väl inte skada. Och FOMOn får mig dagen efter att tänka: tusan vad roligt vi hade det. För det var roligt att prata om livet på balkongen, det var roligt att dansa efter stängning och det var roligt att se DJn halsa vin och glömma av att mixa. Men det är också roligt att höra historierna, som blir bättre och bättre. Speciellt när en var med, när en vet att det inte var så galet som det låter. Trots att det var hemskt roligt. 

 

 

0 Kommentera

Fler blogginlägg från Emerentia