KÄRA VÄNNER OCH FIENDER OCH KUSINER

Nu sitter jag här, i minitvåan och ser ut över min killes ägodelar. Några ägodelar är mina, inte många av dem, men några. Som köksbordet och ja, där tog det stopp. Jag grämer mig lite över det. Att jag inte äger någonting här, att allt mitt är ditt och att ingenting är jag. 

Men jag har ju min dator. Ibland pratar vi över lilla datorn huvud, svär över honom och så, men över lag, min allra bästa vän. Visst låter det sorgligt, jag förstår att ni tycker det, min mamma sa det alltid, min syster också, min syster fnös lite där jag satt med datorn i knäet framför TV:n, ack så lite de visste att det skulle bli mitt jobb att ha koll, att det skulle bli allmängods att googla samtidigt som en tittar på TV. Så lite de visste då, och så mycket jobb jag har nu, tack vare det. 

I alla fall, till viktigheterna, hela min dag har upptagits av kattmat och Marcus Birro. Det är sånt jag jobbar med, sälja saker, göra saker, och sen tänka. Idag har jag tänkte lite på att mitt ansikte var med i Veckorevyn. Det var meningen att ett citat skulle vara med i VeckoRevyn, istället blev jag en känd tjej-DJ, jag förstår ambitionen, och jag är egentligen inte det minsta irriterad över att inte bli citerad, jag svamlade mest, men jag funderar på det här med tjej-DJ, då är vi där igen. Varför inte göra det lätt för sig, skriva DJ bara och sen vara klar med det. För vad är det som säger att DJs är killar och artister är killar och att tjejer är just tjej-DJs eller kvinnliga artister. Det är ju så absurt kompisar, att årets artist är en man, men årets kvinnliga artist är en kvinna. Speciellt när det handlar om musik, kan en ens tävla i musik? Hur var det med det där egentligen? 

Det handlar inte heller om att jag är trött på att vara kvinna, jag är bara trött på påpekandet av skillnaderna. Och kom nu inte och säg att mina fingervisningar om statistik är precis samma sak, jag tycker inte det, för där trycker vi på ett problem, i artiklar och prisutdelningar handlar det om upplyftning (eller om du vill, tvärtom: nedpratning). 

Det har jag tänkt på tills jag blev trött. Det är jag nu och nu ska jag skriva klart de texter jag ska leverera till Faktum. Det är mitt senaste skrivjobb och det är jag oändligt stolt över.