JO JAG SA ATT BANG NÄMNER MIG I DET NYA NUMRET

Jag skrev på twitter idag att det var det största som hänt mig i livet, och ja, det får jag säga, för jag förminskar inga barn eller någon äkta man. Jag förminskar några hemskt bra födelsedagspresenter, antagningsbeskedet till Berghs och ja, vad mer? Ingenting tror jag.

Vet ni, att bli nämnd, omnämnd, det har arldig varit något självändamål, ett slag trodde jag att det krävdes att bli känd för att få sin revansch, det är ytterst omoget att tänka så, så jag slutade.

Förut skrev jag om Girls1st, det tänker jag göra igen, idag har jag svarat på frågor om pojkar och om att ligga, hur en gör om en har mens samtidigt och allt sånt. Det är underligt hur mycket frågor det finns, eller nej, det är det ju inte, utan det underliga är att det allra bästa svaret hela tiden är: prata, tänk, fråga. För även om jag skriver det till tjejerna som frågar om råd, så känner jag ju i samma sekund som jag gör det, att det är väldans svårt att fråga. Eller säga något överhuvetaget.

Nu minns jag inte riktigt vad jag tänkte säga, men jag ville få fram att det känns som att ja, gud vad jag hade velat prata av mig när jag var 11-12-13-14-15-16-17 och inte visste var jag skulle göra det. Och gud vad tjejerna där är fina och peppande och kloka. Själv kunde jag inte för allt i världen förstå att jag egentligen inte alls var mogen att ha sex när jag var 16 utan mest stressade fram det för att slippa vara så töntig.