Jag har just tillbringat åtta timmar i studion. B har sjungit in i den gulddraperade 72 000 kronors-micken (for real) och jag har mest suttit i en inte lika dyr soffa och tyckt till om allt.
Det enda negativa med den här studioupplevelsen är att man måste ta tvärbanan för att komma dit. Alltså var jag tvungen att för första gången någonsin (for real) köpa ett månadskort. Och fy fan vad det sved. Annars brukar jag… vi kan säga att jag brukar ta mig runt i kollektivtrafiken på ett sätt som gör att jag aldrig kan vara lugn och hela tiden måste hålla utkik efter svartklädda invandrargubbar med hett temperament och brysk uppsyn.
Idag var också vår A&R på besök. Vi åt delicatobollar och han sa ”herregud” om den enda låten vi lät honom lyssna på. Inget konstigt med andra ord.
Nu har jag splitternya exemplar av Rihannas Rated R, Ameries In Love & War och Ryan Leslies Transition framför mig. Efter en snabb genomlyssning är betygen ”wow”, ”hmm” och ”gäsp”.
