Jag fick en kommentar av en läsare för någon vecka sedan som ville höra mina tankar kring en film. Jag klickade på länken och såg att det var The Union: The Business Behind Getting High. Oj. Den handlar om marijuanaindustrin, som hör till en av Kanadas största, huruvida marijuanaförbudet funkar eller inte och om det ens bör vara förbjudet. Skämtar du eller? Självklart har jag åsikter om det här.
Filmen går att kolla på i sin helhet här, men för er som inte orkar är det här några av dokumentärens centrala argumenten:
Filmen går att kolla på i sin helhet här, men för er som inte orkar är det här några av dokumentärens centrala argumenten:
- I marijuanabrukets 10 000-åriga historia har ingen människa dött av en överdos. Anledningen? Det går helt enkelt inte att överdosera, växten är inte giftig nog.
- Ni kommer ihåg i skolan när man fick lära sig att marijuana bränner upp dina hjärnceller? Denna skräckhistoria bygger på ett experiment som forskare gjorde på apor för en herrans massa år sedan. Aporna fick röka 30 joints per dag i ett år och visade då upp tecken på skador. Eh? INGEN kan röka 30 joints per dag. Och jag vågar nog påstå att 30 öl per dag i ett helt år, ja till och med 30 bananer per dag *host* Parisa *host* får rätt seriösa konsekvenser.
- Marijuanapuffande leder INTE till lungcancer
- Ingenting tyder på att marijuanabruk fungerar som gateway till tyngre droger. I ett land som Holland, där marijuana är lagligt under bestämda former, finns det inte fler brukare av tunga droger än i resten av Europa. Om om man överhuvudtaget ska prata om gatewaydroger borde tobak och alkohol ligga högst upp på listan.
Saker som filmen inte fokuserar på tillräckligt:
- Marijuana ÄR en drog och är, som väl alla droger, farligt om det missbrukas.
Marijuanadiskussionen är oerhört intressant. Det förs en rätt seriös debatt i vissa läger, men den tillåts aldrig i finrummet. "Tillåts?", fnyser du och rynkar pannan. "Vi har väl rätt att prata om vad vi vill i Sverige?". Jo, ja. Men när vi svenskar hör ordet "droger" blir vi fruktansvärt nervösa. Vilket inte är så konstigt. Sverige hör till ett av de mest drogrestriktiva länderna i världen och det återspeglas hos befolkningen. Vi gillar vår sprit och våra cigaretter, men tycker inte om att prata om gräs. Jag måste erkänna att den dubbelmoralen är lite svår att ta.
Jag känner folk som är ute varje fredag och lördag och helst någon vardag också, super sig asfulla, hamnar i bråk, knullar runt och vaknar upp med minnesluckor dagen efter. När dessa människor träffar andra jag känner som röker på, får sistnämnda parter ofta höra "VA!?!?!?! Hur kan du ta DROGER!?!?!".
Jag ville skriva ett reportage om just detta när jag gick på universitetet. Men så fort lärarna hörde min synopsis blev jag motarbetad. ”Varför ska du skriva om droger?”. ”Det är förbjudet, det är väl ingen intressant diskussion”. Blabla. Det roliga var att det dessutom var ett nyhetsorienterat reportage grundad i en ny svensk studie, så det var liksom inget tal om någon det-här-tycker-jag-krönika. Jag fick högsta betyg till slut, men jag har aldrig behövt kämpa så mycket för att få lov att skriva om något.
Är det inte konstigt att vi är så dåligt informerade? Vi informerar våra barn om tobak och alkohol, och det betyder inte att vi uppmanar dem till att prova. Det betyder att vi vet att de antagligen kommer att komma i kontakt med det och att vi försöker förbereda dem så att de kan hantera det och ta okej beslut. När det gäller marijuana får skräckpropagandan man lär sig i skolan snarare motsatt effekt. Ungarna får höra att man, efter att ha rökt en joint, får ett okontrollerbart begär att testa på kokain och heroin. När de sedan märker att inget farligt händer tror de att ALLT de fick lära sig var bullshit. Verkligen inte en statistiskt bevisad teori det här, jag vet, men det var så det såg ut på mitt högstadie. Är det inte bättre att säga vad som VERKLIGEN är farligt med drogen?
- Att man, om man röker ofta och regelbundet, har en tendens att förlora sina ambitioner.
- Att man blir en trafikfara.
- Att man fattar korkade beslut.
- Att man kan få snedtrippar. Och medan en riktig snedtripp kan få den värsta fyllan att blekna i jämförelse, uppstår snedtrippar främst hos folk som är oinformerade (röker i obekväma situationer, blandar cannabis med alkohol, röker alldeles för mycket etcetera). Här kan information i skolorna minska riskerna för en obehaglig incident.
Det här är viktigare att informera än att säga ”Åh, ni kommer se rosa elefanter och en vecka senare går ni på tjack!”? Men vi bryr oss inte. För drogen är olaglig, och när det gäller droger följer vi lagen stenhårt, trots att alkohol och cigaretter, om vi ska jämföra vad som är farligast, borde vara allra hårdast reglerat.
Bryr vi oss om att det är fysiskt omöjligt att överdosera marijuana? Att det är svårt att utveckla ett beroende? Att det inte leder till cancer? Att tobak leder till fler dödsfall än aids, heroin, crack, kokain, alkohol, mord, eldsvådor och bilolyckor tillsammans? Att det är alkohol som är den gemensamma nämnaren i en stor del av alla våldtäkter, våldsbrott och bilolyckor? Nä, vi brukar strunta i det. Vi gillar ju vår sprit, liksom.
Ibland, när jag har tråkigt, brukar jag inleda en bör-marijuana-vara-olaglig-diskussion med någon som jag VET är hardcoremotståndare. Det är alltid lika kul att se någon argumentera utan belägg. Vi brukar alltid hamna i nån konstig rondell som det är omöjligt att svänga ut ifrån. "Marijuana är fel helt enkelt!" "Jag tycker inte om droger för att jag tycker det". ”Alla som tar droger (tydligen är alkohol och tobak inte inräknat) är idioter”. Jaha?
Så för att sammanfatta – Dubbelmoralen stör mig. Lagen? Inte så mycket. Skulle marijuana vara lagligt skulle det få många konsekvenser för samhället (staten skulle beskatta det, den svarta marknaden skulle minska, svenskar skulle röka på mer, vi skulle behöva handskas med inte bara rattfylla utan också höga bilister etcetera). Men för folk som röker på blir nog skillnaden minimal. Trots att vi har ett förbud får folk som vill röka tag på sitt gräs ändå (och de som vill ha tyngre grejer får tag på sin skit). Dubbelmoralen är det som är helt obegripligt. Vi har inga problem med att låta våra ungar smaka på ölen vid matbordet, men när det kommer till marijuana förvandlas vi alla till Gestapo. Utan belägg.
Ibland, när jag har tråkigt, brukar jag inleda en bör-marijuana-vara-olaglig-diskussion med någon som jag VET är hardcoremotståndare. Det är alltid lika kul att se någon argumentera utan belägg. Vi brukar alltid hamna i nån konstig rondell som det är omöjligt att svänga ut ifrån. "Marijuana är fel helt enkelt!" "Jag tycker inte om droger för att jag tycker det". ”Alla som tar droger (tydligen är alkohol och tobak inte inräknat) är idioter”. Jaha?
Så för att sammanfatta – Dubbelmoralen stör mig. Lagen? Inte så mycket. Skulle marijuana vara lagligt skulle det få många konsekvenser för samhället (staten skulle beskatta det, den svarta marknaden skulle minska, svenskar skulle röka på mer, vi skulle behöva handskas med inte bara rattfylla utan också höga bilister etcetera). Men för folk som röker på blir nog skillnaden minimal. Trots att vi har ett förbud får folk som vill röka tag på sitt gräs ändå (och de som vill ha tyngre grejer får tag på sin skit). Dubbelmoralen är det som är helt obegripligt. Vi har inga problem med att låta våra ungar smaka på ölen vid matbordet, men när det kommer till marijuana förvandlas vi alla till Gestapo. Utan belägg.
