Triggervarning: inlägget beskriver samt innehåller bilder och filmer på politiker som rappar.
Det är oerhört turbulenta tider för alla oss som har svårt för ett av de absolut jobbigaste fenomenen som går att beskåda, nämligen svenska politiker som försöker tala med kidsen på kidsens språk genom att närma sig rappen.
Men, det är väl kul att de bjuder på sig själva? kanske någon undrar. Nej. Nej, det är inte kul att de ”bjuder på sig själva”. Det är extremt synd att de bjuder på sig själva. När skräckförfattaren H.P. Lovecraft beskrev kosmisk terror av ett så skrämmande slag att en människa drevs till vansinne vid blotta åsynen så snuddade han bara vid traumat som är svenska politiker som rappar. Det är en av statens uppgifter att skydda medborgarnas friheter och rättigheter, men ändå kränks dessa med jämna mellanrum av folkvalda politiker som inte kan låta bli att dra iväg ett gäng stelopererade ”rhymes”.
2003 ställde Timbuktu dåvarande statsminister Göran Persson mot väggen i låten Ett brev. Persson svarade med ett öppet brev. Skrivet i rap-vers. Lyckligtvis framförde han aldrig låten – åtminstone inte offentligt – men visst går det rysningar av obehag genom hela kroppen när man tänker sig en ultrastel Persson stå och leverera verser av den här kalibern:
Du rappar om den "ondskefulle presidenten av USA" / Herr Timbuktu, här måste du dig besinna / I grunden är ingen ond, varken man eller kvinna! / Jag har träffat Bush och det var intressant / Men våra åsikter skiljer sig ofta markant
Gudrun Schyman har också en lång karriär som rapafficionado bakom sig. 2005 stod hon på scen i Malmö och rappade med Amandakvartetten. Förra året dansade hon ut på scen när Pharrell Williams uppträdde i Globen. Lyckligtvis räcktes inte micken över till henne.
Det var några axplock. Snälla lägg ner det här, snälla, politiker. Eller för att tala på ett sätt som ni förstår:
Ni måste sluta yo / Det är inte cool IMO / Tänk på alla mina gråa hår och mentala skrubbsår / Era framträdanden får mig att åldras i hundår
