I den grekiska mytologins dödsrike kämpar stackaren Sisyfos med att knuffa en stor stenbumling upp för en kulle. När han äntligen nått toppen rullar stenen ned för branten och han tvingas börja om från början. Detta pågår i all evighet. Inte så relaterbart, eller hur? Hur vore det om vi moderniserade och uppdaterade de här gamla myterna för att spegla vår samtid lite bättre? Såvitt jag vet kan ingen relatera till tungt kroppsarbete i dag, speciellt inte sådant involverar "stenbumlingar". I dag är stenar mycket små, kallas singel och är mest till för att pryda uppfarten till rika människors villor.
Vad kan man då ägna sig åt i dag som speglar den ändlösa monotonin och hjärndödheten hos Sisyfos erbarmligt enahanda arbete?
Det finns bara ett korrekt svar.
I 2015 års dödsrike tvingas Sisyfos naturligtvis att dagligen att gå in på DN.se, klicka på kultur-fliken och följa perpetuum mobile-debatten om Kulturmannen!
Eller hur? Det är en debatt som aldrig nyanseras eller förändras. Ingen kommer någonsin till nya insikter som för in diskussionen på nya spår. Det är alltid samma. Varje gång Sisyfos tror att han nått slutet på sin läsning klampar en ny kulturman högljutt in i rampljuset med en krönika eller ett debattinlägg som nollställer hela diskussionen och får allt att börja om från början.
Supertidsenligt och minst lika tråkigt som att knuffa upp en sten för en kulle i all evighet! Varsågod, Hades. En faktura kommer på posten inom 30 dagar.
