För 2 år sedan läste jag grundkursen i musikvetenskap på Göteborgs universitet. En lektion handlade om 1950-talet. Jag såg fram emot den mycket eftersom jag har en weak spot för tjejer från denna period som gjorde rockabilly eller rhythm and blues.
Tyckte de skulle bli kul att se vilka kvinnor de skulle lyfta fram. Finns ju så många!
Nej riktigt så blev det inte, hela lektionen handlade faktiskt ENBART om Elvis Presley. Och när en annan student frågar om det inte fanns några kvinnor som gjorde rock n roll så svarade vår lärare nej.
Okej så här kommer lite info om varför historieskrivning kan vara problematiskt men också viktigt:
1. Eftersom historien är skriven av vita män är det också deras historia vi hela tiden matas med att tro är sann när det i själva verket borde heta ”Vita mäns syn på saken” istället för ”Populärmusikens historia del 1”.
2. Det här har gjort att historien har grava luckor om det mesta, i detta fallet kan man tro att 50-talet saknade kvinnliga musiker fast så inte är fallet. Om vi fortsätter att bara berätta en typ av historia kommer resten glömmas bort.
3. Vi kommer också se på vår samtid med utgångspunkten att saker som existerat inte har gjort det vilket påverkar vår inställning, val och synsätt.
4. All historieskrivning måste ta hänsyn till rasism, förtryck, ekonomi och politik (bland annat). Gör man inte det kan inte historia berättas korrekt.
Här nedan följer några exempel som inte nämndes under historielektionen
OJ fan vad konstigt, ni finns på youtube men ni existerar inte?? Så förvirrande detta.
Något jag lärde mig denna lektion: Universitetsstudier är verkligen ingen garanti för mångsidig och sanningsenlig information.
Och då har jag alltså enbart fokuserat på kvinnor, kunde också prata om hur stor andelen vit musik är under denna kurs. Hur all musik utanför västvärlden referas till som "världsmusik" och vår kurslitteratur som verkade vara skriven av någon som bott under en sten hela sitt liv. (I vår kurslitteratur kring populärmusikens historia nämndes i indexet 48 artister eller band med kvinnlig medlem av över 900)
Ibland känner jag bha:
