Jahaaaa. Här sitter man med sjukt snorig näsa. Stor blir den också. Finns inget jag haft sådant kroppsligt komplex för i mitt liv som just näsan. Så stor? Och ful i profil? Den ba... SITTER där mitt i plytet och liksom... STÖR. Men inte så mycket nu. Men fram tills rätt så himla nyligen hatade jag den så mycket. Sen när jag fött Hanna så blev jag nåt slags Moder Jord-person och började tänka på min kropp som att den var perfekt, kanske inte visuellt, men den fungerar och kunde få fram ett barn. Lite välbehövlig good old tacksamhet till vad MAN ÄNDÅ FÅTT TILL LÅNS här i livet osv. Vidrigt I know. Det är typ borta nu. Men ändå, näsan: den är okej.
Men det var inte näsan vi skulle prata om. Jag tänkte prata om min HELG. Som var hälften kul, hälften värdo. Den började fredagmorgon kan man säga. Då gick jag och Hanna till dagis i strumpbyxa enbart för det var så varmt. Ingen täckbyxa, ingen regnbyxa, inga tajts ovanpå. Bara strumpbyxa. LYCKAN. Hon hade även jobbat väldigt mycket med rosetter den här morgonen:
I pannan har hon en tatuering som jag fick på min födelsedag. Hon satte dit den på måndagen. Jag svär att den kommer sitta kvar tamejfan in i augusti. Efter dagis gick jag till LOUIE LOUIE. Jag har haft Louie-paus. Av oklar anledning. Jag har varit lite ledsen mest, tror jag. Inte velat träffa folk, inte orkat göra mej presentabel. Känt mej allmänt överflödig som medmänniska och vän typ. Men det börjar bli bättre. Så dit gick jag och mös. Sen jobbade jag ett par timmar (ååååh, ni dör av intresse-mys här, jag fattar det), och sen mötte jag upp Lina på Mellobert för det var FÖRSOMMARVÄDER.
Så satt vi där och pratade lite om livet. Så där som man gör. Sen hem och jobba igen och klockan fem gjorde jag det här lyxiga: träffade LISA på Babylon! Gud vad länge hon har varit borta i himla USA. Hon var superjetlaggad och snurrig, men alldeles, alldeles... underbar. Som en Disney-saga. Detta underbara blev kort för jag skulel spela skivor på Trädgårdens premiär/tioårsfest. Så jag pep dit till klockan sju.
Man får ändå säga att man hade tur med vädret, för när jag kom så såg det ut så här. Sen var det Mordor i typ en timma och precis lagom till halv tio då jag och Kalle skulle spela skivor så såg det ut så här:
Älskar att spela på Trädgården, och även om jag hade mina doubts pga tidigare dåliga erfarenheter, så var det superkul att spela med Kalle. Jag är så trygg med honom? Han kommer alltid ha min back? Pga jag är Hannas mamma? Han kommer inte göra SLUT med mej? Vi har något annat? Det är en himla speciell känsla som är så himla fin tycker jag. Angående spelningen: var rätt full person. Spelade Cher och sånt. 999 med Kent. Storslagna låtar. Stod där och liksom SJÖNG MED och showade lite. Dör lite när jag tänker på det exakt just nu. Jag spelar liksom inte skivor för att jag vill synas? Glömde tydligen det tillfälligt. Aja. Sen gick jag hem. Slut på fredag.
Sen vaknade jag på lördagen. *tur ändå va* Hade nån plan på utehäng men det sköts i sank för JAG VAR JÄTTESJUK. Alltså jättesjuk, så sjuk man kan bli utan att behöva söka läkarhjälp. Så jag drack kaffe varvat med Alvedon och fjantiga försök till healing som TE. Kollade på Greys, cirka tio avsnitt, och grinade mej igenom samtliga.
När klockan närmade sej åtta försökte jag göra ett ryck med en kropp bestående av 70% snor och resten fryspizza. Tog en lönlös dusch och ett glas rosé innan jag begav mej till kaféet Morsans tvåårsfest. Ni vet när man verkligen VILL, men liksom inte pallar? Det skulle pratas med människor, det skulle minglas, det skulle köas, det skulle... ja men typ SKRATTAS. Hjärnan hängde inte med. Så jag ställde mej och kollade på Simon som uppträdde. Vilket jävla lyckat kast ändå! Jag känner ju Simon sen ett par år tillbaka, bl a bodde han hos mej och Kalle när Hanna var nyfödd, han gjorde en seriebok/konstprojekt där han bodde hos folk som sen blev strippar typ? Allafall. Jag har väl egentligen aldrig lyssnat på hans alster, vare sej solo eller som "Far och son" med Frej eller Las Palmas, eller NÅNTING. Och så var det så bra! Haha. Framförallt var det underhållande. Som sista låt körde han den här gamla rökaren och allmänt jubel utbröt:
http://www.youtube.com/watch?v=ViWIIhrVmuM
Sen gick jag HEM. Eller först gick vi hem till Lina och jag försökte känna peppen, men EJ. Gick i stället hem vid halv elva och kände mej rätt miserabel ärligt talat. Såg bilder på Instagram, allas liv liksom fortsatte och mitt kändes som... på paus eller nåt. Så weird, det är turbulent och stillastående samtidigt här inuti? Skumt. Somnade. Slut på lördag.
Jahopp, söndag. Messade Lisa och pep över dit. ÄLSKAR Lisa och Rubens lägenhet. Fick sightseeing på prylar de köpt under Amerika-trippen. Helt vanliga saker som björnar av trä i typ NATURLIG storlek, en klump sten som en gång varit ett träd, en pingvin i keramik utan annan funktion än att vara just det. Det är så MYSIGT där. Drack kaffe. Gick promenad. Hängde med Hanna (mitt barn) på Nytorget. Mötte upp Lina och gänget på Urban Deli. Promenerade Söder runt, sprang in Pelle och Pauline. Promenerade lite mer. Det var sånt där lovely soligt väder och hela staden var ute och rörde på sig. Hamnade slutligen på Nitty gritty och Our Legacy. Blir tokig av manskläder - måste alltid köpa. Så nu har jag två urahärliga boyfriend-tjockiströjor:
På kvällen träffade jag A. Jag orkar inte med den där känslan av att "sesning är lika med döden". Så vi ses ibland. Man får det.
Det var den helgen.
