I ungefär två dagar hette vårt nytillskott Jonas. Så himla fint, men så himla fel. Kändes jättekonstruerat när vi väl applicerade det på vårt lilla troll (asså Ante har en sång, med melodin till "Lilla snigel", där han sjunger Lilla gulle trollebarn, du har inte råd med garn, bor i hydda gjord av bark, snart ska du bli stor och stark, sitter som fastnitad i huvudet och det är lika delar gulligt som enerverande).
Och eftersom han hatade mitt hjärteförslag Tommy, och jag verkligen inte pallade hans drömnamn sedan femton år tillbaka, Bob, så var vi lite illa ute ett tag. Ba nä men då får väl skatteverket bestämma ett åt oss om åtta veckor då. Eller vad det nu är. Det kanske är en myt. Men! Så kom det som en snilleblixt, en känsla, ett eureka. Carro nämnde att hennes Ivan heter Josef i andranamn, minns inte varför, men då tittade jag och Ante på varandra och ba "aaa-haaaa!". Det gör ju inte saken sämre att min gullemorfar hette Josef och även min gullebrolla (i andra namn).
Så här är han nu. Tor JOSEF Stenberg. Vår son, Hannas lillebror.
