Idag ser jag en av mina absoluta barndomsfavoriter återupplivas i 35mm. Cinematekets John Carpenter-retrospektiv inleds med en av regissörens bästa filmer – den klaustrofobiska monsterklassikern The Thing.
Ett amerikanskt forskningsteam på en polarstation i kallaste Antarktis får besök av en stackars slädhund, den enda överlevaren från en norsk grannstation. Efter en mindre utredning kommer de i kontakt med en utomjordisk parasit som med sin förmåga att infiltrera och imitera människor utlöser ett smatterband av paranoia inom gruppen.
Precis som i Alien byggs spänningen upp med en nervkittlande känsla av att det förflutna redan lagt sina fasansfulla ägg. Förutom en fulländad Kurt Russel som skäggig helikopterpilot ser vi mästerliga prov på praktiska specialeffekter, taktila och slemmiga med mardrömslik monsterdesign av Rob Bottin. Och som körsbäret på tårtan ett score komponerat av Ennio Morricone! Förvisso avgudar jag Carpenters egen musik – men synten mår alldeles utmärkt av att överlåtas till den italienska maestron.
Fotografen Dean Cundey var den som bäst lyckades visualisera Carpenters paradoxala fallenhet för spänd gruppdynamik i klaustrofobisk vidvinkel. Under en åttaårsperiod genererade deras samarbete ett radband av klassiker (däribland Alla helgons blodiga natt och Flykten från New York) tills de gick skilda vägar. Några fina filmer har det blivit efter separationen, men sedan mitten av 90-talet har man som Carpenter-fantast varit mer beroende av klassikerna i dvd-hyllan än biobesök. Tills nu!
Välkomna vintern med den hypotermiska hjärtevärmaren The Thing idag (6/11) kl. 18:00 på Filmhuset.
/Sebastian
