Katharsis. Om jag bara får använda ett ord för att beskriva gårdagens Girls. Marnie bjuder in tjejligan till sin mammas flådiga strandhus i Hamptons. Eller en (bra) bit utanför Hamptons. Planen är att vistelsen här ska ge dem utrymme att ventilera den fördämda frustrationen som har byggts upp mellan dem. Här ska de genomföra sina själsliga lavemang för att sedan bygga nya broar och knyta starkare vänskapsband än någonsin förr.
Marnie: ”I thought that this would be a good opportunity to have fun together and prove to everyone via Instagram that we can still have fun as a group.”
I tredje säsongen har girlsen varit mer åtskilda än tidigare. De lever sina liv oberoende av varandra. Perfekta Marnie trillar djupare ner i sin självföraktsspiral (och jag kan inte riktigt klura ut om Ray är en del av den eller inte). Samtidigt befinner sig Jessa och Shosh i sin egen lilla bubbla. Shoosh är busy med sin aspergska 15-årsplan, medan Jessa fortsätter vara Jessa – en utfyllnad i karaktärsgalleriet. Och Hannah har jobbet på GQ och sitt e-bokslimbo att tänka på.
De är upptagna helt enkelt. Och när de väl träffas verkar de inte ha särskilt kul. Som när Marnie tvingade Hannah sjunga karaoke på sitt födelsedagskalas – vilken antipresent. Helgen i strandhuset blir inte som Marnie hade hoppats på. Den blir varken perfekt, förutbestämd eller förutsebar. Den blir kaotiskt spontan och impulsiv. Efter några flarror vin eskalerar stämningen från uppslupen till apokalyptisk.
Shoshanna till Hannah: "Seriously, I have never met anyone who thinks their life is so fucking fascinating. I wanted to fall asleep in my own vomit all day listening to you talk about how you bruise more easily than other people."
Sedan brister det. Och resultatet av ”det själsliga lavemanget” träffar fläkten. Ka-fucking-tharsis!
Bästa repliken:
Hannah: "People have been calling me a narcissist since I was three."
/Jimmy jimmy_hak
