Om förra avsnittet innehöll säsongens roligaste scener så är ”I Saw You” pepprad med några av säsongens mörkaste. När vi inledde denna säsongsresa så var Hannahs liv på topp. Hon hade en bok på gång (förvisso e-bok, men ändå) och hon hade en fullt fungerande (nåväl) relation med Adam. I den här berättelsen upplevde Hannah sig som hjälten. Hon var den som var on top of her game. Hon skulle bli the voice of her generation, eller åtminstone a voice of a generation. Men här får vi uppleva den smärtsamma insikten av misslyckande i ultrarapid.
Hannah är långt från sina drömmar. Hon inser det när hon ser på Marnies open mic-spelning. Marnie – gängets misslyckade driftkucku/hackkyckling – visar sig besitta långt fler talanger än vad Hannah med vänner vill erkänna. Shoshanna - trogen rollen som truthsayer - vänder sig mot Hannah och frågar om hon är okej, eftersom...
”I mean like Adam's about to be on Broadway, Marnie's clearly about to be a pop star, and I don't know, you were supposed to be the famous artist in this group and now you're just working in advertising.”
Vad tittarna, men inte Shosh, vet är att Hannah lyckats göra sig omöjlig på jobbet. Efter en havererad intervju på ämnet benskörhet med musikalstjärnan Patti LuPone ger Hannah upp. Hon återvänder till kontoret, förolämpar alla och belönas med sparken.
Adam har flyttat in hos Ray för att öva på sin parodiskt dåliga engelska dialekt och Hannah copear med det genom att förstöra allt som fungerar i sitt liv. AV Club lyckades sammanfatta Hannahs mest definierande karaktärsdrag i en kärnfull mening:
”Hannah’s default mode is seeing a self-destruct button and pushing it to see if the warning is accurate.”
Next up: säsongsfinal!
Saker jag lärde mig:
ALLT angår Hannah!
(När Adam försöker hejda Hannah från att stampa in i Rays sovrum, medan Ray och Marnie sexar, säger han att det inte är hennes business. Hannah svarar: ”Everything is my business”.)
/Jimmy Jimmy_Hak
