I ”Free Snacks” får Hannah ett erbjudande hon inte kan tacka njet till. Som skribent på GQ Magazine. Nåväl, reklamskribent på GQ Magazine. Snarare än att göra de riktiga featurejobben ska hon skriva reklamartiklarna som betalar för dem. Hon blir snart varse om hierarkin bland GQ-personalen. De som pennar annonsartiklar hamnar ganska långt ned på den näringskedjan. Allt det är detaljer när Hannah briljerar på första brainstormarmötet och när det visar sig att kontorets snacks är gratis. Gratis!
Samtidigt i den osannolika kärlekssagan Ray hjärtar Marnie: Ray smyger in på sitt kontor för att ringa Marnie, med anledning av deras kärleksmöte.
Ray: ”Jag ringer för att vi inte ska låta det här påverka vår vänskap.”
Marnie: ”Vi är inte ens vänner.”
Ray: ”Låt det inte påverka det heller.”
Men någonting säger mig att han inte kommer att ge upp så lätt. Och med ”någonting” så menar jag de två-tre scenerna som följer.
Avsnittet tar en vändning från dur till moll när en insikt träffar Hannah i ansiktet. Att tacka ja till GQ-jobbet är att tacka ja till trygghet på bekostnad av drömmen. Det är ett bra skrivjobb, men det är långt från det skrivjobb hon alltid har drömt om. Efter Hannahs bakslag med e-boken kanske trygghet är precis vad hon behöver. Trots det gissar jag att Hannahs vistelse på GQ inte kommer att bli långvarig.
Avsnittet bjöd som vanligt på finfina repliker. Här är två favvisar:
Ray: ”Det heter cappucino, Dean. Inte en ’kopp chino’, ditt jävla djur.”
Joe (Hannahs GQ-kollega): ”Yeah, filthattar är värre än folkmord.”
/Jimmy jimmy_hak
