Stillbild från R. Kellys faktiskt ganska så smaklösa/obehagliga Cookie-video.
R. Kelly har nyligen släppt sitt nya album Black Panties och har, med några få undantag, hyllats för att ha gjort sin bästa skiva på flera år. Och jag vet, att skilja på konstnärers verk och beteende (se: Woody Allen, Roman Polanski) är extremt svårt för de flesta och även om man försöker är det snudd på omöjligt att vara konsekvent. Jag skulle exempelvis aldrig konsumera Chris Browns verk, men var samtidigt snabb på att lyssna in mig på Black Panties. Varför? Jag har inget bra svar. Därför ska jag nu bjuda på lite intressant läsning. För även om man kan luta sig mot att R. Kelly faktiskt friades från det han anklagades för, är det svårt att bortse från mängden av fall han misstänktes för samt faktumet att han gifte sig med Aaliyah när hon bara var 15 år.
Village Voices intervju med journalisten som först rapporterade om anklagelserna mot R. Kelly
”So stop hedging your words, and when you tell me what a brilliant ode to pussy ’Black Panties’ is, then realize that the next sentence should say: ’This, from a man who has committed numerous rapes.’”
Jim DeRogatis om detaljerna bakom fallet. Att det är dussintals minderåriga flickor som har anklagat R. Kelly, att många har vittnat om att han kört runt på skolparkeringar och försökt få med sig tonåriga flickor och varför faktumet att de drabbade må ha låtit sig ”köpas” av honom inte ändrar på faktumet att han har gjort något olagligt. Samt vad det är som gör just R. Kelly-fallet speciellt. Han är ju som bekant inte den enda artisten som har gjort hemska saker, men han är relativt unik i att hans konstnärskap (låtar om, för det mesta, sex) är så nära kopplat till det han är anklagad för.
Ebonys ”Were YOU Wrong About R. Kelly?”
Jamilah Lemieux kommenterar Village Voice-intervjun, argumenterar för varför vi inte längre har några ursäkter till att blunda för vad sångaren har gjort och poängterar varför faktumet att det bara är unga svarta flickor som har drabbats är viktigt (ledtråd: ingen bryr sig om dem + det hade antagligen tagit hus i helvetet om det var en vit flicka som varit offret).
Bonus:
En intressant diskussion som förs runtom på Twitter just nu är viktig att nämna. Nämligen – det är intressant att se hur R. Kelly hyllas för sin nya skiva, som enbart handlar om sex, och fortfarande tas i försvar, när Beyoncé samtidigt – av vissa grupper – kritiseras för att hon är så öppen med sitt sexliv på sin nya skiva. I R. Kelly-fallet är det ofta de unga svarta flickorna som anklagas (”de visste vad de höll på med”, ”de får skylla sig själva”, etcetera), medan Beyoncé av vissa framställs som att hon anspelar på sex för att hon på något sätt tvingas till det (av elaka skivbolagsbossar, PR-skäl, whatever) och inte för att hon är en vuxen kvinna som, på samma villkor som en man, ska kunna få kunna sjunga om sex. HAR man makt (Beyoncé) utmålas man ändå som ett offer, har man INTE makt (R. Kellys offer) utmålas man, trots att man kanske bara är 14 år, som en golddigger som borde ha vetat bättre. Det verkar vara omöjligt att vinna.
