I förrgår nåddes vi av nyheten att skådespelaren Paul Walker, 40 år, har dött sedan bilen han var passagerare i kraschat och fattat eld. Föraren Roger Rodas dog också. Tre saker jag tänker på:
1. Förutom det uppenbart sorgliga varje gång människor dör för tidigt, funderar jag på – och detta skrivs med 0 procent ironi – vad Walkers död får för konsekvenser för Fast & Furious-serien. Vad som började som ett filmfenomen som populariserade tuner-scenen (hej, Pimp My Ride), föll sedan i glömska under många år för att, i del fyra, fem och sex återvända bättre än någonsin. Fast & Furious-filmerna är naturligtvis helt löjliga, men de är samtidigt bland det mest underhållande man kan se. Oavsett om intentionen finns där eller inte, framkallar de alltid skratt.
2. När en kändis dör översköljs sociala medier av RIP:s. Kort därefter börjar vitsiga/präktiga människor titta fram och påpeka ”varför sörjer ni inte alla andra människor?” eller ”jaha, ni skrev bara RIP till Walker, men inte till den andra personen som dog?”. Jag vill bara säga: ni är så tröttsamma. SÅ konstigt är det inte att media/människor fokuserar på personen de känner till eller har en relation till. Påminner om reaktionerna på Amy Winehouses död.
Fler dumma reaktioner finns här.
3. Det här klippet, när sångaren Tyrese (som också skådespelar i Fast & Furious-serien) besöker platsen där Walker dog och bryter ihop innan han går därifrån utan att säga ett ord, tyckte jag var rörande. Trots det uppenbart sjuka i att paparazzi och övriga åskådare väljer att trycka upp kameror i hans ansikte ("titta, han gråter!").
