Sitter med det sista inför Nöjesguiden #6 och lyssnar samtidigt på Kanye Wests nysläppta Yeezus. En recension kommer lite senare, antingen i tidningen eller här på bloggen.
Men, det jag har fastnat på nu är låten Blood on the Leaves. Den bygger på Nina Simone-versionen av Billie Holidays Strange Fruit, som i sin tur är en tolkning av Abel Meerepols dikt om lynchningarna av svarta som föregick i USA på trettiotalet.
Det är en av 1900-talets starkaste, bästa och mest sorgliga låtar. Därför blir jag obekväm av samplingen. Den har liksom inget med originallåten att göra. Inte ens en gnutta. Istället handlar den om en jobbig break up, att ”bitches surrounds me” och har ett parti där han varvar Nina Simones röst med C-Murder-referensen ”Fuck them other niggas cause I'm down with my niggas”. Va? Jag vet inte, men min första instinkt är att det verkligen gränsar till osmaklighet.
Helt bortkopplat från vad Strange Fruit symboliserar för mig, helt objektivt, inser jag också att Blood on the Leaves är ett fantastiskt beat. Men frågorna som uppstår i mitt huvud när jag lyssnat på den, frågor jag nog aldrig har reflekterat över tidigare är: finns det regler för vad man för sampla? Och i vilka sammanhang man får använda en viss sampling?
