Minns ni när det skrevs krönika efter krönika om hur tårtning av politiker var ett allvarligt hot mot demokratin? Eller när det på ledarplats slängdes med ord som identitetspolitik, åsiktskorridorer och en begränsning av det fria ordet för att några unga skribenter hade mage att lyfta intersektionalitet?
Medan strålkastarljuset riktades mot dessa diskussioner, har en grupp människor ihärdigt skickat rasistiskt och sexistiskt grundat hat och rent av hot mot journalister som lyfter frågor som diskriminering och feminism. Det har idag bidragit till två väldigt tråkiga nyheter.
1. Sajtkoll.se, vars syfte är att erbjuda snabb källkritik av olika sajter, har meddelat att de lägger ner bara tre dagar efter start. Anledningen är att redaktionen utsatts för hot ”från högerextrema sajter och deras läsare”, och när redaktören Kolbjörn Guwallius började få sin familj kartlagd fick det räcka.
2. Alexandra Pascalidou har meddelat att hon slutar som programledare på Ring P1 efter att ha fått nog av hat, hot och trakasserier, något som har varit en del av hennes vardag sedan hon var programledare för Mosaik för 20 år sedan (läs mer om det i min intervju med henne här). Ett av de många hatmejl hon mottagit inkluderar rader som ”Åk du hem till Grekland med dig och stanna där. Sverige är inte ditt land och kommer aldrig att bli. Du hatar svenskar och svenska folket hatar dig. Tänk vad skönt det skulle vara om någon sköt dig och Mona Sahlin.”
Hur många gånger har vi inte hört en viss grupp klaga på att så kallad PK-media censurerar oliktänkande? Hur många gånger har inte en viss grupp hävt ur sig diverse versioner av ”men det får man vill inte säga i det här landet”? Så varför ser det påfallande ofta ut att vara samma grupp som hotar och skrämmer journalister till tystnad? Varför ödslar vi en enda sekund på uppenbara myter om att invandring ”inte får diskuteras” när vi har något konkret som att Guwallius och Pascalidou utsätts för så mycket hot att de inte kan göra sina jobb och nynazister grips utanför tidningsredaktioner?
––––––––––
Här skriver Pascalidou mer om varför hon inte längre orkar.
