Stackarna, så unga och redan så gubbiga. Debuterande australiensarn DMA's dadrock sprider en unken lukt av avslagen lager, flottig fish'n'chips och fuktskadad heltäckningsmatta. Enstaka små Paul McCartney-finesser hjälper föga, och den enda som kan tänkas glädjas åt bandets raka och fantasilösa sånger är Noel Gallagher som kan använda Hills End som argument för sin villfarelse att Oasis faktiskt hade något litet bestående värde.
