Vad var det egentligen som var så jävla kul?
På onsdagen kom uppgifter om att Donald Trump planerar att ta USA ur Parisavtalet mot klimatförändringar. Men det blev inte dagens stora Trump-snackis. I stället riktade både tidningarna och allmänheten strålkastarna mot tweeten presidenten twittrade ut av misstag: "Despite the constant negative press covfefe".
Det gjorde Twitter till en fruktansvärd plats att befinna sig på igår. Det var covfefe hit och covfefe dit hela dagen. Det mest populära skämtet var att kalla kaffe för "covfefe". "Dags för lite covfefe" skrev en miljard lustigkurrar. Men vad var det egentligen de tyckte var så roligt? Vi tog kontakt med psykologen Anna Bennich Karlstedt, som bland annat medverkat som expert i David Hellenius tv-program Helt sjukt och som är en återkommande gäst i Nyhetsmorgon på TV4, för att reda ut begreppen.
Varför tycker folk att det är så roligt att Donald Trump skriver fel på Twitter? Jag förstår verkligen inte vad det är som är så kul. En oavslutad mening och ett nonsensord. Var ligger humorn i det?
– Människor tycker ofta att det är roligt när personer som befinner sig på höga maktpositioner visar svagare sidor eller gör bort sig. Vi tycker också oftast det är mer legitimt att ”slå uppåt” i samhällshierarkin. Jag gissar att Trump ännu mer än andra utsätts eftersom han själv ägnar sig åt att idiotförklara, sänka och göra ner andra människor på ett hänsynslöst vis, inte minst i sina egna tweets. Obama hade säkert fått en släng av sleven han också men antagligen inte alls i samma utsträckning.
Hur kommer det sig att så många twittrar ut sina egna skämt om "covfefe"? Varför hejdar sig inte folk och tänker "Det finns redan tusentals tweets om det här. Världen kanske inte behöver mitt skämt?"
– Det finns få saker som enar människor så mycket som en gemensam fiende. Att samlas på det här viset, genom humor men också genom en sorts gemensam strid, skapar ofta rätt starka upplevelser av samhörighet bland människor. Lite ”vi som fattar”, och grejen att kunna dela något världen över. Sen är det väl också lite av en show-off, en tävling i vem som är roligast och kan leverera flest skrattsalvor under den där hashtagen. Vi gillar ju att känna oss roliga och få uppmärksamhet för det.
Varför blir jag så upprörd på alla som tycker att det är roligt? Varför blir jag arg när jag ser de här tweetsen i stället för att bara gå vidare med mitt liv?
– Enligt min professionella bedömning kan orsaken till dina ilskereaktioner vara att du drabbats av det så kallade covfefe-syndromet. Det är inte så allvarligt, men jag rekommenderar dig 8-12 sessioner i terapi så kommer du också att skratta sen. (Okej, jag skojade. Och du som inte ens tycker det är kul. Förlåt.)
Vilken är den mest sunda reaktionen: att tycka att det är roligt med en oavslutad mening och ett nonsensord eller att bli arg på de som tycker att de är roligt med en oavslutad mening och ett nonsensord?
– Humor är en högst individuell fråga, vi roas ju av olika saker. Men utan att värdera roligheten i just detta - det är ju roligare att skratta än att känna sig arg. Vi vinner mer på det fnisset. Så om jag ska resonera utifrån på ditt psykiska välbefinnande så är det absolut mer sunt att roas: det skapar mycket trevligare fysiologiska reaktioner och utsöndras fler ”må bra”-hormoner och goda signalsubstanser när man roas än när man förargas. Mitt råd därav: försök att känna lite överseende snarare än ilska över alla de som (enligt dig) har tramsig humor, googla sen upp ett roligt klipp med en av dina favoritkomiker på Youtube. Skratta lite!
Glöm inte att följa Nöjesguiden på Facebook.
