Känner ni stanken från kommentarsbanken?

Redaktion 12:57 28 Jan 2011


Text: Niklas Eriksson och Sandra Nelson. Illustration: Kajsa Eldsten

Det finns inget mer förkastligt i fina journalisters ögon än pöbeln som kommenterar. Som lusar ner deras artiklar med sin dumhet, sin missläsning och sitt trådkapande ressentiment. Forumkulturen som länge har fört en slumrande tillvaro i internets utkanter har krupit in i salongen.

Vi som har jobbat på tidningar i många år vet hur sjuka i huvudet ni läsare är, som känner er manade att mejla, ringa och FAXA in era reaktioner på vissa artiklar. Eller till och med, när det fortfarande var lagligt att lämna sitt tangentbord, titta förbi på redaktionen. För att verkligen i köttet uttrycka ert ogillande. Ahh!
Flera medieföretag väljer att begränsa möjligheterna till det som, när det vankas affärsplan och framtidsvisioner, brukar gå under namn som feedback, interaktion, användargenererat innehåll och så vidare. Lucky you. Men hos de allra flesta spiller rasistiska, korkade, intriganta, felstavade, olustiga, åtalbara, tendentiösa, rättshaveristiska eller bara allmänt obegripliga åsikter över i de mest ovidkommande sammanhang. Likt en monsun av ”folkvilja”. För två saker är säkra när det gäller publicister och tidningshus just nu: 1) de vet inte vad de ska göra åt eländet och 2) de är fullständigt medvetna om att allt är deras eget fel. Bjuder man in Alexander Spesivtsev på kafferep kan man ju inte gärna bli förvånad när ens kroppsdelar börjar ryka. Det var det här vi ville ha. Som man ropar får man svar.
Det här är sannerligen ingen isolerad företeelse. Vi talar inte om ett fåtal håriga 24/7-internettroll som har släckt ned all annan verksamhet i sitt liv för att med alla till buds stående medel förpesta det offentliga samtalet. Det som händer påminner mer om en långsam naturkatastrof. Som het stinkande lava flyter denna forumkultur in i forum efter forum efter forum och dränker varje möjlighet till det där som alla tidningsmakare trots allt drömmer om: en vettig gräsrotsdiskussion. Ett samtal som leder till något större. Perspektiv som fäktas mot perspektiv under det självklara flagget att alla inblandade hoppas på en framtid där förståelsen är större, blicken bredare och man kanske rent av kommer fram till något som liknar konsensus.
Men nej, nej. Den bild av folk som utkristalliserar sig efter några febriga dygn på Familjeliv.se, Aftonbladets läsarkommentarer, Flashback eller Maggan Ribbings ständiga krets av besserwissriga kommentatorer är skrämmande. Det är dessa fyra samlingsplatser vi har valt för att med mätpipetten och skyddshand-skarna få ett hum om vad alla genus-terrorister, trådkapare och kommentatorfältherrar därute egentligen är ute efter. Det kunde ha varit fyra helt andra och – det ska gudarna veta – betydligt värre forum. Inte desto mindre: Vi vill redan här be om ursäkt för själsliga skador vi åsamkar läsaren genom att lyfta på detta lock. Men vi har inget val.

_____________________________________________________________________

FAMILJELIV - Nietzsches avgrund

Att stiga in i forumet på Familjeliv.se är som att långsamt sänka ner sig i en kloak. Och när man tror att man har nått botten upptäcker man att den är gjord av kvicksand. Här finns alla personlighetstyper man mardrömmer om att bo granne med. Från trollet som klagar över att hon inte längre är välkommen till sin lokala ICA-handlare eftersom hon hade den goda smaken att ta med sig sin skottkärra som varuvagn, till mamman som blir vansinnig när någon kapar hennes Teutonia vs. Urban Jungle-tråd.
Däremellan finns det en hel del mat-nyttiga guldkorn för nyblivna föräldrar, det ska inte förnekas. Eldsjälar som har tagit reda på allt om föräldrapenningen exempelvis. Men på det stora hela är detta forum som ett gigantiskt pessar. Hade jag skaffat barn om jag hade vetat om att det innebar att man förmodligen måste ha en åsikt om när det är bäst att introducera gluten? Om exakt hur ungarna ska läggas? Att det är värt trådkilometer av aggressiva diskussioner om femminutersmetoden? Tveksamt.
Det som förskräcker är inte i första hand de enorma och aparta kunskapsområden (allt mellan ”hemmaförlossning: en DIY-story” och ”dagis ringde soc – hur fan ska jag få bort kissfläcken i taket”) som varje god FL-förälder måste besitta, utan vetskapen om att alla andra föräldrar man möter i verkligheten kan vara samma subba/subbe som skriver ett rasande inlägg om mina WT-gaddningar en halvtimme senare. Och folk är rasande på Familjeliv. Helvete vad det rasas. Oftast går det till såhär: Någon har sett en mamma göra något otillständigt och en tråd startas i ämnet. Folk kastar sten först på den dåliga mamman, sedan på trådstartaren och sedan på varandra. Inget är för smått eller oviktigt för att kommenteras och småaktigheten i vissa användares inlägg är frapperande. Ordspråket om grus i andras ögon och pålen i det egna har ej slagit de mer framträdande användarna. Man kan ju SKADA SITT BAAAARN om man gör än det ena, än det andra. Och det är väl ungefär där vi hittar orsaken till brösttonerna, särskilt från vissa självutnämnda perfekta morsor på Familjelivs forum. Att säga att någon är en dålig mamma är svintaskigt, men säger du det jättemånga gånger i tusen olika trådar så kanske, kanske du verkar bättre själv. Det skulle i alla fall ursäkta alla de timmar av dygnet som ägnas åt att sitta vid datorn och peka med sitt digitala finger.

www.familjeliv.se/Forum-0-0/

Fakta

Antal medlemmar: 116 616
På nätet sedan: 2003
Riktar sig till: Kvinnor med familj. Och alla andra som tycker att det är spännande att diskutera sådant som har med blommor och bin att göra.
Typisk fras: Ska jag ringa soc?
Vanliga förkortningar: TS (trådstartaren), OT (off topic), AP (attachement parenting), AW (Anna Wahlgren), VUL (vaginalt ultraljud), UL (ultraljud), BIM (beräknad icke mens), ÄL (ägglossning), MF (missfall), MA (missed abortion), WT (white trash), BM (barnmorska), IVF (In vitro-fertilisering), PO. P (Polarn o Pyret), DS (Downs syndrom), KS (kejsarsnitt).

Nya/heta trådar i skrivande stund:

 ”Nyckter Nyår? ”
 ”ni som blev klippta vid er förlossning”
 ”varför snålar ni och köper fula åbäken till vagnar??!”
 ”18 st Imovane & alkohol!”
 ”Hmm, fattar inte vad min störda svärfar håller på med?”
 ”Tycker ni att det är för ”hårt” att anmäla dessa till soc?”
 ”behöver argument för tygblöjor på förskola”
 ”Min sambo låg med sin bästa kompis dotter och jag kan inte släppa det”
 ”vad ska man tro om allt? (inga moral tanter tack)”
 ”Här får vi reda på om våra tatueringar är WT eller inte ;)”
 ”Retrovagnstråden 19”
 ”Genus tjatet har gått för långt.”
 ”Min kille vill inte adda mig på Facebook. Ledsen.”

Sandra Nelson

_____________________________________________________________________

FLASHBACK - När du vill veta vem som tar den i tvåan

Den här undervegitationsklassikern har funnits så länge vi haft ett meningsfullt internet – och ytterligare två decennier om man räknar skaparen Jan Axelssons olika bisarra norrköpingsfanzines som ledde fram till det 1993 grundade magasinet Flashback.
Flashback som vi känner det idag är inte att betrakta som ett simpelt internetforum. Oh no, det är en hel mental approach till världen. Åtminstone för de mest hängivna postarna och de är ganska många.
Somliga journalister har menat att Flashback totalt förändrat den inhemska journalistiska vardagen. Och det är nog lite sant. Det har blivit en slags subkulturell miniatyr-sökmotor, med helt egna intressesfärer, regler och – förstås – krav på källkritik från läsarens sida. Ty det mesta är förstås osant. Riktigt eländigt svammel som man hade kunnat betala mycket pengar för att slippa få framför ögonen. Men det är ett misstag att tro att det bara huserar dönickar på Flashback. Icke. Vid sidan av den stora huvudgruppen av svagbegåvade/socialt avvikande inomhusmän i lägre medelådern, finns faktiskt en liten skara unika researchers och, dare we say it, folkbildare. Vill man veta vem som syns på kvällstidningarnas skandallöpsedlar, är det förstås här det publiceras först. En tråd som den om den i december mystiskt försvunna kvinnan från Nora har i skrivande stund 849 178 sidvisningar och 3 268 inlägg, varav åtskilliga visar på god insyn i fallet.
Oftast vet man själv om man gjort en ”Flashback-tillvänd” googlesökning. På samma sätt som man inte slår på SVT Text för att få veta hur man kanontrippad på LSD stoppar upp gnagare i rektum med ena handen och löser Palmemordet med den andra, trycker man inte frivilligt på en Flashback-länk om saken gäller, låt säga, vederhäftiga sakuppgifter om DNA-sekvensering eller komplicerade ideologisk-politiska ställningstaganden (då kan man lika gärna fråga en vrång, frånskild 50-årig taxichaufför som avskyr samhällsförändringar – han lär säga samma sak utan att man behöver scrolla).
Man kan säga mycket om den illvilja, inskränkthet och kolossala dumhetskapital som jäser på en plats som Flashback. Men det är och förblir en intressant plats. Vissa filosofer har till och med gått så långt att man talat om en tredelad uppdelning inom kunskapsteorin: det som är sant, det som är falskt och det som är sant på Flashback. Hit hör till exempel utsagor som är så utomordentligt känsliga att de aldrig kommer att bekräftas under berörda persons livstid. 
Ni vill ha exempel? Nope, det håller vi oss för goda för. Men för all del, ring gärna den forne TV4-programledaren Agneta Sjödin och fråga om det är så att hon har ett brinnande intresse för bajssexlekar på hotellrum i småstäder.
PS: Nämnde vi att Flashback befolkas av svagbegåvade/socialt avvikande inomhusmän? Det är the bottom line. Och likväl älskar vi er.

www.flashback.org

Fakta

Antal medlemmar: 486 168
Grundat år: 2000 (webb)
Riktar sig till: privatspanare, tryckfrihets-talibaner, ensamma män, experimentknarkare, verklighetens folk.
Typisk fras: ”Men nu till det väsentliga:
tog du henne i 2:an?”
Vanliga förkortningar: TM (thaimassage), WT (white trash), CB (cannabis), MÖ (mellanöstern), PK (politiskt korrekt), HMF (hets mot folkgrupp), AT (avtändning), MOD (moderator), PÅ (panikångest),  CxviG (Carl XVI Gustaf), RC (research chemicals), MÖP (Militärt överintresserad person)

Nya/heta trådar i skrivande stund:

 ”Vad har Negern uppfunnit genom tiderna?” (Rasforskning)
” Jag röker på med min psykolog!!” (Relationer och samlevnad: allmänt) 
 ”Sommarfitta & Båtknulla !” (Pornografi)
”Har en hemlös i vardagsrummet...” (Relationer och samlevnad: allmänt)
 ”Roligaste man kan säga när Jehovas Vittnen knackar på?” (Roliga historier)
”Aggresiv arab slår sjuksköterska på akuten” (Integration och invandring)
”Militärt bergrum – Outforskat” (Urban Exploration)
 ”Den stora tråden om Magnus Hedman” (knarkbrott & sexköp med mera!)

Niklas Eriksson

_____________________________________________________________________

MAGDALENA RIBBINGS HYFS- OCH STILBLOGG - För att rätt ska vara rätt

Det tragiska med Magdalena Ribbings underbara spalt är att det blev en blogg med det oxymorona prefixet etikett i länknamnet. Kommentarerna är naturligtvis allt annat än exemplar på det goda i människan. Ribbing själv däremot låter sig aldrig sänkas till kommentatorernas nivå och vi lyfter på hatten åt hennes utmärkta arbete. I händelse av att hon har en spyhink under skrivbordet märks det i alla fall inte i det hon skriver. För omärkligt har forumkulturen så som vi har lärt känna den smugit sig in även på DN:s bakgård. Här hittar man ändå riktigt roliga hatare ibland. Det finns i huvudsak två typer som kommenterar: de som höviskt vill imponera på Madame Ribbing och de som bara tycker att hon är en överklasstant som har ålderdomliga åsikter. Folk blir skogstokiga av att ett barn lät lite på en restaurang, ja, de blir så vansinniga att de mejlar Maggan och frågar i efterhand, så otroligt kränkta är de! Kanske söker de tröst och bekräftelse på att de tänkte rätt när de tog anstöt?
Nåväl, i kommentarerna brukar frågeställarna få sina fiskar varma, och oftare och oftare får Magdalena själv på nöten. Alla som ställer frågor är ju inte galna beteendehaverister och felsökande etikettautister, de kanske bara vill veta hur man fint kan säga till att man inte vill se på strippor eller svärfars snorkråkor. De får snabbt veta vilka otroliga i-landsproblem de har och vilka snobbar de är som har fräckheten att fråga något så infernaliskt korkat. Och ja, somliga frågor tyder på en annalkande debilitet alternativt patologisk mähäighet. Trots det måste självaste Magdalena ryta till att frågeställaren ju vände sig till just henne med sin undran, då det är hennes spalt. Självklarheter kan man tycka för vad gör folk där som inte gillar Ribbing, undrar ni. Detta är forumlivets själva raison d’être: den underbara känslan efter en riktig giftpil till gnällkommentar!

www.dn.se/blogg/etikettfragan/

Fakta

Antal medlemmar: Hundratals kommentarer till frågor och svar av typen: ”Hur ska jag be flyggrannen om att han/hon ska fälla upp stolen?”
Grundat: April 2008
Riktar sig till: Vän av ordning.
Typisk fras: Jag tycker att hen som skrev frågan har ett riktigt lyxproblem. Eller är hen ett troll?
Vanliga förkortningar: FS (frågeställaren).

Populära diskussioner:

 Slippa strippa? (226)
 Svarsplikt? (104)
 Sprida smitta? (79)
 Invänta gröngubbe? (78)
Ursäktsvägran? (38)
 Ex-släktgäster? (37)
 Rangordna sina gäster? (33)
 Kräva skjortbyte? (31)
Partnerfri julmiddag? (26)
Jobba för choklad? (23)

Sandra Nelson

_____________________________________________________________________

AFTONBLADETS KOMMENTARSFÄLT - Det är läsarnas fel

Precis som att Black Eyed Peas får alla att önska att musik inte fanns, får Aftonbladets kommentatorer oss att önska att internet aldrig hade uppfunnits. Ty i detta rättshaveristiska tarmludd dväljs krafter som aldrig borde se dagens ljus.
Medan Aftonbladet Debatt – dit man mejlar texter och de gör urvalet – rattas av supervettigt folk som Karin Magnusson, har de vanliga pang på-läsarkommentarerna rykte om sig att vara landets kanske minst angelägna. Huvudsakligen för att de är det. När den tunge kulturkritikern Atterbom någon gång i tidernas begynnelse uppfann det nedsättande namnet ”riks-pöbeltidningen” var det för all del en tidig prototyp till Aftonbladet han avsåg. Men begreppet blir bara mer relevant för varje kommentarfält som adderas.
Tidningens egna artiklar misstas ibland för att vara illa skrivna. Nej, nej, nej. De författas av skrivkunnigt och hyggligt folk – det är tidningens läsare det är fel på. Den ledsamma tumör i nationalkaraktären som breder ut sig under de gula pratbubblorna har vi med tiden kommit att frukta lika mycket som svåra naturkatastrofer och Beatrice Asks medieframträdanden.
Problemet är lika enkelt som svårlösligt. Mer ämnesspecifika internetforum brukar gärna suga åt sig en eller annan kommentator med djupa, imponerande ämneskunskaper bara i kraft av att handla om en viss fråga – kosmos, nationalekonomi, grisuppfödning, vad det nu kan vara. Aftonbladets stenhårda MGN-tänk, däremot, exkluderar nästan definitionsmässigt folk som … ja, alltså redan vet något om något. En hängiven professor i bioetik sitter inte och smashar hem läsarkommentarer på Aftonbladet.se. Varför i hela friden skulle de? Det är förstås därför som detta var kommentarsfältet per preference för det sverigedemokratiska lobbyarbetet i fjol. Idag är vissa extra känsliga trådar avaktiverade mellan varven – en humanitär verksamhet som vi inte nog kan visa vår uppskattning för.

www.aftonbladet.se

Fakta

På nätet sedan: 1994. Kommentarfält i nuvarande form infördes i juni 2008.
Medlemmar: 280 000 registrerade medlemmar.
Riktar sig till: Den debattsugne läsaren.
Sådant får inte vara med: Debattstyle som är ”olämplig, stötande, vulgär, obscen eller oanständig”, liksom förstås rent lagvidriga inlägg.
Typisk fras: ”Det är väl feminist/bög/invandrarmaffian som vanligt…”
Vanliga förkortningar: Sverigedemo-kraterna.

En helt vanlig dag i Aftonbladets kommentarsfält:

Wisser, 100 år
”Färskare spermier ger mera flickor. Vackrare kvinnor... Elementärt min käre W.”

PelleBleking
”Denna amerikanska sedlighetspredikan har publicerats för ungefär ett halvår sedan tycker jag. Ett nytt sätt för religiös höger att angripa den mänskliga primatens naturliga sexualitet, vilken alltid upplevts hotfull av makthavare eftersom den är mäktigare än vad de är. Var i DNA finns denna gen, och på vilket sätt skulle gener för trohet/otrohet vara av biologiskt värde? Det handlar i naturen om att fortplanta sig mest.”

Gahldir
”Undra hur pressen skulle reagera om en man gav rådet till en annan man att könsstympa sin flickvän för att sedan dumpa henne för att hon varit otrogen eller något liknande...”

Hockeysson
”Om folk kunde sköta sig själva och sluta komentara vad andra gör. Hur den där Skotten lever, eller vad han gör med pengarna skiter jag fullständigt i. Vi är alla olika och har olika värderingar. Vill han supa bort sitt liv i ett slumområde i Glasgow, så låt han då göra det.”

Gideonite
”Jag vill ha prispengar på avslöjade mobil-pratare på IKEAs parkeringar..hehe. Dom bara måste rigna så snart dom satt sgi i bilen, dom har tjock otymplig vinterjacka på sig, armbågen uppe i luften så dom absolut inte kan se nånting åt vänster och DÄRFÖR står dom praktiskt taget stilla i sitt backande ut från en ficka. Ögonen stirrar oseende rakt fram och hjärnan är helt inne i där j-la telsamtalet! När dom backat färdigt så står dom still i 20 sekunder till för dom kan ju inte lägga i ettan. För dom är väldigt rädda om sin bil!”

Niklas Eriksson

_____________________________________________________________________

LÄR KÄNNA DIN FORUMIST

One shot-dräparen

Internetforum har en sak som är ganska tilltalande: man kan säga något, få svar, utveckla sin ståndpunkt och så någonstans broderas det ut en stor filt av åsikter och perspektiv. Det är ju kanon. One shot-dräparen är inte intresserad av det. Han/hon ser snarare digitala samtal som ett slags rättegång. Man läser hela tråden en gång, sedan kommenterar man själv med ett inlägg (ofta mycket långt, se Romanskrivaren) som berättar hela sanningen om ämnet. Case closed. Därefter går One shot-dräparen vidare till en annan tråd som behandlas på samma vis. (Notera att vi ingenstans här refererar till journalisten Jan Guillou.)

Den tystade

Han blev censurerad och han är förbannat upprörd över att den där fisförnäma moderatorn som sitter bakom sin skärm och döljer sig bakom sin fina titel och skyller på tryckfrihetsförordningen har MAGE att radera hans inlägg som inte bara var ett under av formuleringsförmåga och konspiratorisk ekvilibrism utan en saklig framställan medelst statistiskt säkerställda och därtill.

Tryckfrihetstalibanen

Vad det låter som. Vederbörande älskar det fria ordet. Allt sant – eller som ser ut att kanske möjligtvis kunna vara lite sant – måste sägas. Omedelbart. Till skillnad från förnuftiga liberaler av den klassiska skolan är Tryckfrihetstalibanen helt ointresserad av att göra en förhandsbedömning av relevans, eventuella skadeverkningar, berörda personers åsikter om saken, etcetera. Ibland får Tryckfrihetstalibanen ur sig högintressanta sanningar som en hel värld tackar honom/henne för (se Wikileaks). Den stora merparten är dock riktigt smutsig dynga som ingen är intresserad av och som bara för med sig lidande och uppgivenhet för alla inblandade (se Wikileaks).

Sverigedemokratisten

Vilken artikel som helst kan för Sverigedemokratisten handla om att Sverigedemokraterna blir bespottade i media. Om nätterna samlas de i ett särskilt rum i WoW, sedan ger de sig ut på jakt efter artiklar som ännu inte begåvats med en välinriktad pil av ”sanning”. De är mer lättkränkta än Björn Ranelid och man kan höra tangentborden darra av harm när de sätter igång.

Vit makt-postaren

En släkting till Sverigedemokratisten är Vit makt-postaren. Han eller hon uppfattar SD som medlöpande kappvändare och har tagit på sig uppdraget att i varje möjligt och omöjligt sammanhang sprida rasistisk dynga. Gärna så ”vetenskapligt” som möjligt. Hatobjektet nummer ett är Magnus Betnér.

Samhall-postaren

Det spelar ingen roll om det gäller medicin, myndighetskontakter eller köp av en brödrost från OBH Nordica. Samhall-postaren ställer sin fråga. Vanligtvis om något ganska rudimentärt. Han får svar. Sedan fattar han ingenting och frågar fler gånger. Gärna om ovidkommande detaljer eller om rena språkligheter, som vad den där förkortningen ”etc” betyder. Till slut skickar folk en Let Me Google It For You-länk och byter tråd. Samhall-postaren förstår inte den heller.

Romanskrivaren

Don’t get us wrong. En tråd om något djupt personligt eller mycket komplicerat ämne kan kräva långa inlägg, inga problem. Romanskrivaren, däremot, är romanskrivare i alla sammanhang, dygnet runt. ”Jag läste att någon här gillade schalottenlök: här kommer min 18 000 inledande tecken om olika sätt att använda och fundera kring denna härliga lök. Håll till godo!” Romanskrivaren är vanligtvis en bildad, eventuellt nypensionerad, äldre man från övre medelklassen. Kan heta Bo.

Krösa-Maja

”Jaså, du tyckte det var olämpligt att svärmor gav din fyraåring en motorsåg i julklapp? Fyyy vad otacksam du är, min svärmor kommer inte ens hit på jul för hon är död!!!!!”, ”vilken slyna, det kan hon gått ha!”,  ”jaså minsann var det SALT i köttbullen! Nu kommer din ettåring trilla av pinn, sanna mina ord!”.

Sokratesgestalten

Sokrates var en grek som levde för lite drygt 2 400 år sedan. Han var ful och dog av att frivilligt tömma en giftbägare. Tvärtemot vad man skulle kunna anta är han fortfarande poppis. Hans stil var en slags pre-ironi. Han gillade att ställa frågor, ibland lite syrliga frågor, men var mindre intresserad av att leverera svar. Skrattade åt mer än med, om man så säger. Nästan varje forum värt namnet har en Sokratesgestalt. Behövs antagligen, men är sällan den med flest polare.

Trådkapare

För varje forum finns det de användare som istället för att starta egna trådar kapar andras. Eller som läser in dolda under-toner i artiklar och hittar helt egna vägar att sprida ljus över just sin hjärtefråga. Särskilt folk som äter LCHF, hatar vaccinationer eller är konspirationsteoretiker har svårt att hålla tassarna borta från andras trådar.

Kåtbloggerskan

Ni vet typen. Det pratas lite recept, Let’s Dance och utrikespolitik, inga konstigheter. Sedan kommer hon. Kåtbloggerskan. Hon ba ”smack, smack jag ligger med alla, män, kvinnor, husdjur, I don’t care, jag är så jävla frigjord, så farlig, så spännande wohooo, nä nu måste jag ta en paus, ska ba ligga lite mer!” Stämningen förbyts. När folk lite trevande försöker återgå till sina samtal om recept, Let’s Dance och utrikespolitik kommer Kåtbloggerskan tillbaka och förklarar att de – precis som alla andra – bara är rädda för henne. Har inte sällan en bokstavs-diagnos. Män med liknande beteende stängs av eller får dagsböter.

Alex Schulman

Efter den oförlåtliga bloggposten ”Det finns så mycket hat på Facebook” har detta blivit samlingsnamnet för den grupp trådkapare som för en månad sedan hade kallats för Birrounderläppsdarrarna. De överdrivet sentimentala, de machomjuka gråterskorna, de EQ-stinna Musse Pigg-riddarna som inte har något vettigt att tillägga över huvud taget, men ändå bara inte kan låta bli att påpeka att det är ”skitsorgligt ju, FYY FAAAN VAD FOLK ÄR TASKIGA ASSÅ :(”.

Konstinstallatören

Man läser en tråd om något helt otroligt, typ att någon fått besök av 36 romer som har slagit läger hemma i ens vardagsrum. ”De spelar gitarr, grillar, har hatt inomhus. VAD SKA JAG GÖRA, RINGA SOC, FÖRSÖKA PRATA MED DOM help med out here?!!! Jag får inte ens välja tv-kanal själv längre! fett trött på det här nu!! :(” Tråden blir populär. Inte förrän efter ett hundratal poster inser folk att trådskaparen bara driver. Oj, vad arga folk blir. ”Hur sjuk i huvudet får man vara som bara hittar på nåt sånt här!!?” Konstinstallatören drar sig tillbaka och myser Anna Odell-style.

Riddaren

Här är den som griper in, en chevaleresk vän av ordning som utan att trampa på någons tår vill ställa allt tillrätta och försiktigt visa att det inte föreligger en konflikt. Konstant ignorerad eftersom folk naturligtvis vill bråka. Det är diskussionsforum, ingen sabla må-runda!

Genusterroristen

Genusterroristen är en misogyn som tror att alla feminister är organiserade i underjordiska kadrer och kämpar outtröttligt för att förslava män. Genusterroristen får normala kvinnor att önska sig en beväpnad amazonstyrka att ansluta sig till.

Mobboffret

En av de allra tröttsammaste typerna i forumvärlden eftersom underhållningsvärdet är noll. Mobboffret har bara en käpphäst och denna kastas in i diskussion efter diskussion helt oberoende av kontexten och det tråkigaste är att den alltid är formulerad på samma sätt: ”Detta är vuxenmobbning!!!”.
 

Stad: 
Kategori: 
38 Visa kommentarer (38)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!