I samrecension med [B]Manual, Tiden.[/B]
Manual vänder sig till killar som lever i verkligheten, enligt förlaget.
Författarna Jerker Jansson och Jesper Lindau formulerar redan i förordet att
även männen är fångar i könsrollerna. Och ofrivilligt bevisar de detta genom
att det grabbiga anslaget tycks handla mer om själva könsorganen än om
könsrollerna. Kukarna och fittorna trängs med varandra, sperman sprutar och
ollonet närmar sig blygdläpparna. Är detta verkligen det enda språk som unga
män förstår? För mig blir polar-kompis-jargongen komisk, som när
svällkropparna omedelbart kallas "svällisarna".
I manualen varvas huvudtexten med faktarutor, noveller och illustrationer i
sitt försök att reda ut och förklara varför pojkar mår dåligt. Och efter
hand, när de två författarna berör sådant de faktiskt bryr sig om, blir
boken bättre. De visar uppriktig sorg när de talar om våldtäkt, misshandel
och besvikelse över fädernas dåliga exempel och på ett hedervärt sätt tar de
ställning mot pornografin.
Men de båda författarna skulle ha kunnat gå mycket djupare, förstått sin
egen roll och skrivit en bättre bok om de hade läst Bimbobakslaget innan.
För till skillnad från Manual som stannar vid konstaterandet att
könsrollerna är dåliga för alla, anstränger sig Bimbobakslaget att
blottlägga strukturerna bakom stereotyperna vi matas med. Författarna
Kristina Thulin och Jenny Östergrens mål är att urskilja vilka som tjänar på
att upprätthålla de betvingande mönster som gör att flickor plastikopererar
sig, får anorexia eller ställer upp i något så föråldrat som
skönhetstävlingar. Språket är journalistiskt och nyktert och formen är det
uppsökande reportagets. Det är mycket intressant att trendmakarna och
modetidningsredaktörerna genomgående anser sig vara fullständigt oskyldiga
till den rådande kvinnobilden. Här möter vi bland andra plastikkirurgen som
talar om olika raser och hävdar att kvinnor attraheras av makt och pengar,
och Slitzfotografen som identifierar sig sexuellt med sin hund och talar om
att det inte finns något nedvärderande i att kalla någon för ett objekt (jag
undrar om det inte finns fall där det är uppvärderande att kalla någon för
en idiot).
Boken pekar på vår tids tydliga mönster: när kvinnors position förstärks och
deras utrymme ökar i samhället, svarar genast den patriarkala strukturen med
att återta makt genom kommersiell förnedring och framhållandet av
traditionella värderingar. Många gånger skrattar man, blir upprörd, och
häpnar under läsningen av Bimbobakslaget.
Stad:
