Är du bra på att smälta in i olika miljöer? Då menar jag inte om du kan tugga rätt jargong på Stureplan eller rabbla kaffesorter i Västermalmsgallerian, utan om du kan matcha ditt kamouflage med träden i skogen. Supersoldaten Snake är tillbaka och med sig i bagaget har han en uppsättning uniformer som ska användas flitigt för att inte bli upptäckt av fiender i djungeln.
Spelets skapare Hideo Kojima sneglar ständigt åt och hämtar inspiration från filmens värld. Efter ett kort uppdrag där Snake ska försöka rädda vetenskapsmannen Solokov i Sovjet sätts en introduktionsfilm igång. Allt är format efter Bondfilmerna, fast de kråmande damerna i siluett är utbytta mot slingrande ormar och de porriga färgerna mot diverse kamouflagemönster. En dam sjunger i bästa 60-talsstil ledmotivet Snake Eater som också är spelets undertitel. Kojimas ambition verkar onekligen vara att sätta Snake i samma finrum som James Bond genom att imitera samma mönster. I spelet driver man också med James Bond i en radiokonversation där Snake menar att sådana agenter bara är fiktion.
I vanlig ordning upptas också spelet av för mycket mellansekvenser och dialoger. De första två timmarna tror jag knappast att jag fick spela mer än hälften av tiden. Resten var oändliga dialoger, introduktionsfilm och bakgrundsberättelse. Vill jag se en film går jag på bio.
I likhet med de tidigare spelen är Kojimas story om hemliga militärbaser och superduperfarliga massförstörelsevapen som en Tom Clancy-roman på crack. Elakingarna är knäppgökar som verkar svalt en elektrisk ål och filurer i sovjetuniformer med cowboysporrar på kängorna. Men själva kärnberättelsen är trovärdig och bygger på ett ytterst intressant scenario. Händelserna är förlagda till kalla kriget på 60-talet och har sin utgångspunkt i Kubakrisen. Tydligen så innebar uppgörelsen mellan Chrustjov och Kennedy mer än kubanska cigarrer och förflyttandet av atombombsbestyckade missiler från Kuba och Turkiet. Bakom kulisserna skedde den verkliga uppgörelsen. USA överlämnade vetenskapsmannen Solokov till Sovjet. Solokov hoppade tidigare av regimen och flydde till väst. Tydligen behövs hans kunskaper för att slutföra ett fruktansvärt massförstörelsevapen. Uppdraget att åter rädda Solokov och förhindra kärnvapenkrig faller på protagonisten Snake, som givetvis krystar på i vanlig ordning när han talar, som om han vore rejält skitnödig.
Metal Gear Solid 3 hakar på mattrenden som GTA: San Andreas rullade igång. Snake kan dock inte bli fet eller tanig som CJ i GTA: San Andreas. Istället för snabbmatshak får Snake jaga sin egen mat genom att fånga ormar, krabbor och liknande. Sparar man bytet för länge börjar kadavret ruttna och stackars Snake blir magsjuk (vilket inte lär göra krystandet bättre). Då gäller det att ta hand om kroppen genom att svälja magmedicin. Råkar man ut för någon annan skada ska såret rengöras, sys ihop och läggas om. Jag har nog aldrig varit så duktig på sjukvård som efter att ha spelat Metal Gear Solid 3.
Trots att Kojima går på ett par landminor lyckas han lemlästad leverera ett engagerande spel. Överlag bjuder Metal Gear Solid 3 på en spännande upplevelse som varvar nervtrippande smygande i rostiga militärbaser med påfrestande actionsekvenser i vattenfyllda grottor. Glöm inte att måla ansiktet efter dina tapeter och matcha tröjan med soffan när du ska lira.
Plattform:
Stad:
