Helikoptersimulatorn Fire Blade är som en tidskapsel från tio år sedan. Den stora titeln då hette Thunder Blade - ett magiskt svart arkadmaskinsåbäke, som man till exempel kunde köra i Gröna Lunds arkadhall. En runda Thunder Blade var ett äventyr lika stort som vilket avsnitt som helst av TV3-klassikern Airwolf.
Men att spela Thunder Blade var också ett ganska kort äventyr. Oftast kraschade helikoptern in i en byggnad under något hopplöst stadsuppdrag, eller så blev man bara brutalt nedskjuten av fienden. Också i Fire Blade ligger livslängden i strid under en minut. Det ser förstås lite snyggare ut under den minuten - lyckligtvis är det ett rätt begränsat antal animeringar som plågar PS2:ans resurser. Det hela flyter på bra också när man drar iväg i nackknäckande mach-hastigheter med jetmotorn (ännu mer likt Airwolf). Att flyga sidledes, baklänges uppför en kulle och fyra av ett sjok missiler mot en kollon pansarfordon är rätt skönt - ja, om man nu träffar något. För att spara på sin surt förvärvade ammunition stannar man ju gärna upp lite och siktar, och det är då ens flygande miljondollarprojekt blir en krater full med brinnande skrot. Trots att helikoptern man flyger är extrautrustad med ett par fina finesser är det egentligen bara den direkta styrningen som räddar spelet från det enahanda actionspelshelvetet. Den som när en djup fascionation för allt med rotorblad och som behöver ett actionspel som är lite klurigare att klara än resten bör ge Fire Blade en chans.
Stad:
