Vi låter oss inte nedslås av namnvalet. Istället träder vi raskt in i Hotell Amarantens bottenplan, där Västermalm Bar & Matsal har övertagit utrymmet efter souveniraffären, känd för sina många glassvanar.
Nämen! Istället för att hamna hos en hovmästare möts vi av en gigantisk bar-ö! En väl tilltagen rektangel - som liksom Café Operas nya bardisk är transparent och skiftar i färg - tornar upp innanför entrén och hälsar gästerna välkomna. Baren visar sig stå i proportion till resten av lokalen, som breder ut sig på imponerande många kvadrat.
För drinkrelaterade ärenden så följs den rejäla barrektangeln av en till, lika stor, som agerar jättebord och som man således delar med andra bargäster. Vill man hellre ta ett privatare glas så finns en mer klassisk lounge att tillgå i lokalens vänstra halva.
Men nu är vi här för att äta och det visar sig vara lite mer problematiskt. Efter flera minuters förvirring lokaliserar vi serveringspersonalen, vars fasta bas förefaller ligga otympligt långt ifrån nyanlända gäster och ingången. Vi placeras i matsalens stora inre del, som fortfarande är tom, tack vare de eftertraktade och upptagna fönsterplatserna. När ett sällskap, 16 glada företagare, dyker upp så hänvisas de till bordet allra närmast vårt, enligt en oförklarlig sardinprincip.
Lomhörda tar vi sedan del av en fortsatt förvirrad service. Vi erbjuds hänga av oss i den plötsligt bemannade garderoben, för att sedan tvingas hämta våra jackor igen när garderobiären utgår. Brödkorgen - som ju de senaste åren har vunnit åtskilligt i engagemang och prestige - är så deprimerande att den provocerar fram dagdrömmar om Sparlivs svårtuggade söndagsutbud. Och när det är dags att beställa så kämpar vår förvisso mycket rara servitör med att hålla isär, komma ihåg och definiera ingredienserna.
På förrättssidan visar sig den ankleverfyllda viltcarpaccion för 118 kronor vara en ljuspunkt, även om det finskivade viltköttet smakmässigt blir totalt bortfintat av den kraftiga leversmaken. Men bara de rostade kastanjerna som följer med lyckas förvandla hösten till något tillfälligt positivt. För 110 kronor får du halstrade pilgrimsmusslor som dessvärre inte lever upp till sin menypresentation. De är ospänstiga och ostronlika i konsistensen och serveras med sardeller och en fet salsa rosso, som bägge känns allt för burdusa i sammanhanget.
Bland varmrätterna kommer den pocherade rödtungan i en rejäl portion, med mustig sås och en ragu på Karl-Johansvamp till. Rustik och ombonad. Även hjortkotletten, med mandelpotatispuré, enbärsås och en krispig sprödbakad svampstrudel håller hög kvalitet, och menyn på det hela taget är omsorgsfullt höstanpassad. Frågan är väl om restaurangens ambitioner överensstämmer med intrycket. Inredning - detaljer, såsom ickefunktionell men framträdande design på salt och pepparkar och bestick - för att inte tala om lokalens storlek, vittnar om förhoppningar bortom kvarterskrogens. Samtidigt vilar något vardagligt avslappnat över de generösa rätterna och vinlistan är sällsynt oinspirerad. Intet nytt på dessertsidan, men väl en godkänd crème brûlée (en väl godkänd kräver en grundare skål) som serveras med en härligt syrlig fruktkompott, och en ordentlig bit chokladtryffelkaka med vispad grädde och kanderad apelsin.
Om kockar och personal blir lite varma i kläderna - och ser över vin- och brödutbudet! - så kan Västermalm Bar & Matsal nog bli den lokala höjdpunkt som Kungsholmsgatan så väl behöver. Baren känns redan som en ypperlig idé.Stad:
Lokal:
