Det tar ett tag för ögonen att vänja sig. Att, som ny besökare, kliva in i Tegels lokaler är en smått surrealistisk upplevelse någonstans på gränsen mellan det klassiskt vackra och lätt kitschiga. I matsalen finns vattenfall, kolonner, byster, tegelväggar och stora speglar. Här är enormt högt i tak, och längst där uppe har någon målat något slags himmelskt motiv. Idag är det ganska svårt att se att det här stället en gång i tiden var något av en alternativkulturens högborg i Göteborg.
Det är svårt att kategorisera Tegel. Å ena sidan är det en riktig finkrog, med klanderfritt presenterade anrättningar baserade på fina råvaror och med en lång, imponerande vinlista. Men å andra sidan råder här samtidigt en avslappnad kvarterskrogsstämning. Personalen skämtar och pratar familjärt med gästerna, någon daskar till en besökare med sitt anteckningsblock. Men hela tiden utan att direkt gå över gränsen.
Servitrisen guidar oss hjälpsamt genom menyn, som till en början kan verka som ett rent gissel. Med fem-tio rätter i varje kategori (förrätt, fisk/skaldjur, kött) som alla verkar precis lika lockande kan det ta lång tid att bestämma sig. Men - tack och lov - är vår servitris snudd på oförskämt subjektiv när hon rekommenderar sina favoriter ur menyn.
Maten på Tegel är i det närmaste perfekt. Knappast nyskapande, men rakt igenom vällagad. Alltifrån tapastallriken vi inleder med, till den avslutande crème brulén visar prov på stor omtänksamhet utifrån köket. Däremellan har finfina oxfiléer, lammkotletter och rödtungor förfört oss. Vinlistan, är som tidigare nämnt, lång och imponerande. Indelade efter sina ursprungsländer trängs här flera höjdare. Och till vår stora glädje säljs alla viner även glasvis.
När sedan hela kvällens upplevelser sammanfattas på notan verkar det nästan osannolikt billigt. Tegel är given favorit bland de alltför många halvsjaviga linnékrogarna, ett ställe att återkomma till.Stad:
Lokal:
