Förra månaden ondgjorde vi oss över köttbullar och husmanskost. Några köttbullar hörde av sig och klagade. Men det var ju bara på skoj ju. Köttbullar och husmanskost är något vi ska vara stolta över. I alla fall om det brassas ihop som på restaurang Smaka. Menyn formligen dryper av klassiska svenska specialiteter. Sillar, gräslök, gräddfil, löjrom, oxfiléer och hälleflundra. Jag drömmer om att kunna stå vid ett svenskt midsommarbord utan att känna mig aspackad, ha ölkeps och skämmas. Det går alldeles utmärkt här. Här kan man fira midsommar vilken dag som helst.
Vi börjar med sill och löjrom, egentligen två olika rätter, men vi lyckas få en variant med båda två i ett. Personalen ser inga problem med det och fixar lätt en liten egenkomponerad tallrik med toast, löjrom, sill och snaps. Vi frågar lite nyfiket vad som är skillnaden mellan fransk löksill och löksill. Det verkar inte vara någon skillnad och det känns skönt att få sådant avklarat så tidigt i middagen som möjligt. Allt smakar fin-fint. Brödet är lite lustigt och skickas runt bordet. Vi är alla överens: Någon har rostat det.
Oxfilén är dock lysande och av fin kvalitet. Hälleflundran likaså, smälter på tungan och vi har just upptäckt att en liten tår besk passar utmärkt till den fina fisken. Snaps finns för övrigt i mängder av utföranden. Alla flytande. Och det är glädjande att det inte sparas på sälta, grädde och alkohol. Basvaror i ett hedonistiskt hem.
Inredningen är fortfarande väldigt enkel. Den vänstra lilla flygeln intill baren är soft för ett par fina drinkar innan maten. Den speciella väldigt blåa väggen finns kvar på väggarna. Det kan bli lite dunkelt i matsalen när det börjar skymma. Mer mysigt än hippt alltså. Klientelet är väldigt blandat. Här hittar man unga barflugor tillsammans med en och annan affärsman. Alla verkat trivas. Vilket inte är svårt att förstå då Smaka kan skryta med utmärkt mat, vänlig service och fint läge i hjärtat av Vasastan.
Stad:
Lokal:
