Röda kran

På bottenvåningen i den långsmala tvåvåningslokal där tvillingarna Maria och Sophia Mölstad i december öppnade krog finns bardelen, där man kan beställa smårätter från den libanesiska barmenyn: baba ganoush, fyllda miniauberginer och annat frestande. Här är det trevligt att stanna, men om du istället tar dig uppför spiraltrappan kommer du till övervåningen, som rymmer en liten matsal, rökfri, och en lounge- och rökhörna. Inredningen går i vitt med bjälkar i taket och bord i mörkt trä. Januarimenyn är enkel i utförandet, och presenterar månadens fem förrätter, fem huvudrätter, och fyra desserter utan ett enda stavfel eller särskrivning, vilket i sig är värt en eloge. Priserna är mycket resonabla, dyraste huvudrätten ligger på 185 kronor. Köket kan karaktäriseras som svenskt, för att inte säga skånskt. Här finns rådjurssadel, lax, anka, och krav-märkt oxhögrev med varm sallad på rödbetor, sardeller och kapris. Ankan serveras med svartrötter och grapefruktsky. När maten serveras är den både vackert och fantasifullt upplagd, utan onödiga krusiduller (de krusiduller i vilka de champagnemarinerade morotsstrimlorna ligger på getostsandwichen känns högst nödvändiga), och den håller vad den lovar. Personalen hjälper gärna till att välja vin, och är måna om att man provar något spännande. Det märks att här finns genuint intresse, och inget behov av att briljera och svänga sig med de kunskaperna, snarare "här ska du få smaka ett jättejättegott vin!" Ska man klaga på något så är det kanske att det kan kännas lite väl trångt i matsalen. Borden är små och står tätt ihop, så man talar helst inte om privata saker, grannbordet hör allt (däremot är det roligt att tjuvlyssna). Publiken är blandad, en del business, några par, en del goda vänner. För att vara Lilla torg känns brat-kvoten befriande låg. Här råder en fin kombination av anspråkslöshet och ambition. Röda kran känns som en verklig vinnare.