Kär pir har många namn. Westra Piren. Ahlströms Pir. Och nu Piren. Det har kommit och gått en hel del ägare till det vackra lilla arkitektoniska mästerverket ute vid Eriksberg. Det vittnar väl egentligen bara om hur svårt det är att driva en högklassig krog i en liten stad som Göteborg. Och det blir ju inte lättare av att en stor del vatten skiljer restaurangen från fastlandet. Om man nu inte tar bil och åker runt hela Hisingen förstås. Men om vi bortser från det krasst marknadsekonomiska värdet i en krog som Piren, så är restaurangen, och speciellt då lokalen och den vackra placeringen vid Göteborgs hamninlopp, en liten favorit. Den trekantiga matsalen är magnifik, särskilt med sina stora öppna fönster som vetter direkt mot hamnen. Här kan man avnjuta en klassisk lotsning till sin råraka. Eller se oljepråmar gå in för påfyllning bara för att komma ut lagom till desserten. Det är som Utbildningsradion fast live och med bättre mat. Specialiten är såklart fisk och skaldjur. Menyn är klassisk, om än något tråkig. Pilgrimsmusslor, anklever och sparris går igen i de flesta rätterna. Inga dåliga ingredienser, men kanske ett utslag av ekonomiskt sinne. Men visst smakar det bra. Fisken är vansinnigt färsk. Inga överraskningar där. Även fast det knappast är hummersäsong lyckas de göra något alldeles speciellt av en importerad amerikanare som fått sällskap av nötter och nobisdressing. Även fast det bunkras upp med hammare och tång så serveras hummerköttet frilagt i sitt skal och det är inga svårigheter att glufsa i sig som ett litet barn. Vi äter även en gödkalventrecote med potatis och anklever, helt okej, men fiskrätterna, som en sjötunga med pilgrimsmusslor, är att föredra. Vinlistan är ingen bibel men stoltserar med några väl utvalda karameller. Cigarrer blev det dock ingenting av. Fanns inte. Inte heller vanliga cigaretter. Tills vår nye favoritservitör stack till oss några av sina egna. Ungefär som på den gamla goda tiden då hamnen var fylld av räkskal och smugglare.Stad:
Lokal:
